En cykeltur genom oktoberkosmos.

Askö. Jag reste hem från Uppsala en afton. Lite hungrig. Så jag åt en korv på kiosken. Strax efter mig kom en herre som var
dramatiskt berusad. Mödosamt slantade han upp sextionio kronor i
tiokronorsslantar och växelpengar för att köpa en SIbylla Super Meal.
Och så kom hans flickvän och var nervös för att hamburgaren tog så lång
tid.
Sen väntade jag i ytterligare några minuter, tills den snälla
buss 811 svängde runt hörnet. Sekunder innan bussen skulle rulla iväg
kom hamburgarparet hastande med dressingmustascher (han) och klapprande
klackar (hon) – även de skulle till glamourösa Östhammar i
fredagkvällen.
Under hela resan pratade de i mobiltelefon med någon kompis som uppenbarligen var kvar på festen de lämnat.
Bussen
tryckte sig framåt genom det tröga tid/rum-perspektivet mot norr.
Helljuset skapade en strut av svag dag genom natten, klämde mödosamt
undan mörkret utan att riktigt lyckas. Alunda. Gimo. Gunbyle. Uppland
försvinner bakom oss och jag plingar för att stiga ut i tomrummet. När
bussen morrar bort hänger jag i tyngdlösheten och känner mig fram till
andra sidan vägen där cykeln står. Jag cyklar genom kosmos; håller mig
kvar på vägen genom att lyssna på hjulens knaster mot vintergatan.
Nästan framme – jag kan redan se ljusen från portalens dubbelstjärna –
möter jag ett rymdskepp som bländar mig så pass att jag tappar
kontakten med vägen. Det är så ljust att jag inte kan se något.
Jag kommer hem och det luktar fortfarande lapsang i mitt rökiga pörte.

2 reaktioner till “En cykeltur genom oktoberkosmos.”

Lämna ett svar till Klimakteriehäxan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.