Herr Gris.

Askö. Efter en stärkande och solig cykeltur till den lokala handlaren finner jag en nazisttidning i postlådan. Sverigedemokraterna föreställer sig uppenbarligen att Roslagen är en passande miljö för hatfylld propaganda. Men efter att ha läst tidningen ganska noga konstaterar jag att det här inte kan vara Sverigedemokraternas tidning. Det MÅSTE vara killinggänget!
Jag har trott att Sverigedemokraterna försökt skapa en lite prydlig image, men här är det liksom hela tiden… Det är liksom: tänk va hemskt med svält, och dom svälter i Afrika. Om vi får hit negrer så kommer svälten hit.
Denna nusvenska Der Stürmer är nästan hisnande pinsam. ”Araber har ett för oss främmande kroppsspråk, de skriker och tränger sig”. Jobbigt i liftkön, fy fan. ”Sodomistuppvisningen Gay Pride”. Hallå!? Serietidningen Pondus hyllas som ”politiskt inkorrekt” – dvs orädd. Den stackars barnfilmen Wall-E hyllas för sitt ”sunda budskap”.
Ledarskribenten förvirrar sig i ett resonemang om hur den islamska rörelsen mutaziliterna krossades av ”Imamen Al-Ghazali”, som ”fördömde bland annat matematiken”. Det är lite tjusigt med denna namedropping, men redaktören visar på just det här viset upp att han blandat ihop precis allt.
Tidningen bygger upp ett patriotiskt crescendo som exploderar i ett klimax i form av ett recept på Korv Stroganoff med ris. ”Jag gör ingen annan korv stroganoff längre än just denna”. Riktigt lång korv stroganoff. Mmmm. När författarinan även skriver att hon blev ”förvånad i slutändan”… Jag vet inte om jag vill bli förvånad i just slutändan, och i synnerhet inte av lång korv stroganoff.
Efter Piratpartiet: välkomna till Pajaspartiet de löjliga.