Tbilisi. I går natt var jag på påskmässa. Katolsk påskmässa. Det var första gången jag var med om en katolsk gudstjänst, och lite nervös var jag för att bli slagen av blixten som luthersk syndare. En italiensk kollega drog ihop ett gäng från jobbet: hon hade blivit inbjuden av självaste vatikanens självaste nuntie – påvens ambassadör till Georgien.
Mässan var på ryska. Det var på något vis avigt åt alla håll: ryska och katolskt går liksom inte ihop. Dessutom används ju inte modern ryska i gudstjänster i ryska kyrkor, utan fornslaviska från 700-talet. Och så dessutom dessutom: hallå, vi är i Georgien! varför ryska? Eller är de enda katolikerna i Tbilisi förryskade polacker? Förvisade till Kaukasus av tsarerna efter upproren på 1800-talet. Vem vet?
Predikan rörde ämnet ”tro och tillförsikt”, och den text som lästes var den där otäcka om när Abraham ska offra Isak. Och just den texten är den värsta i hela Bibeln: om jag skulle vilja bedriva antireligiös propaganda, så skulle jag använda den texten hela tiden. Den är befängd åt alla håll! Vad är det för en djävla gud som går omkring och säger åt folk att de ska skära halsen av sina barn och bränna upp dem? Och vad är det för djävla Abrahammar som snällt fogar sig i instruktionerna, säger åt grabben sin: ”Vad säger du, ska vi ta en promenad?” Och, igen, vad är det sen för djälva gud som sen, när Abraham står där redo med kniven, med pojken bakbunden och sprattlande, skickar en ängel som säger ”Gud skojade bara, släpp lös killen”.
Har någon frågat Isak vad han tyckte om det där?
Hur var stämningen på väg ner från berget. ”Ämen sluta sura nu, Isak!” Det gick ju inte så bra för Isak senare: nästa gång han är med i Bibeln blir han
lurad av sin son. Skenavrättad av pappa, lurad av sin son. Egentligen
borde man starta en stödgrupp på Facebook.
Och den texten väljer påvens nuntie för att tala om tro och tillförsikt. ”Ja, gud kommer säkert att stoppa offret. Trust me, I am a nuntie.”
Alla de gammaltestamentliga oerhört hämndlystna och argsinta lagarna kan inte jämföras med den där fullständigt groteska bibeltexten. Ingenstans är gud så omänsklig som just där.
Rembrandt har skildrat det där rätt väl: åk till Petersburg och kolla:
”ämen sluta sura nu, isak!” haha