Tbilisi. Tonårskonferensen fortsätter utanför mitt köksfönster, och nyss nös jag. Det framkallade av någon anledning enorma skrattsalvor i det unga Georgien. Men i stället för att riktigt känna tillfredsställelse över att sprida glädje i detta månglidande land, kände jag mig som skomakaren i Bullerbyn. ”Stäng dörra!” fick jag lust att säga. Och i morgon tänker det vara kravaller, och jag får inte vara där!