Svalka och halka.

S:t Petersburg. Det är, som sagt, ganska svalt och halt i S:t Petersburg. Myndigheterna saltar vägarna här på ett fullständigt skamlöst sätt, så all snö som faller, förvandlas i vilka temperaturer som helst till ett salt slask som klättrar upp för benen och missfärgar de mest motståndskraftiga skor.
Vi vandrar hem från teatern, jag och mitt barn. En redigt lång promenad över Troitskijbron, via Marsfältet. En liten liten gumma kommer från andra hållet. Runt elden vid okände soldatens grav står en grupp människor och ser ut som om de sysslar med en kulthandling. De är skuggor runt en eld. Längs gångvägen finns små isbanor, framhalkade av dagmänniskorna, och den lilla lilla gumman tar sats och glider fram över isen som en liten, rund isprinsessa i grå vinterkappa och utan en tanke på lårbenshalsar och långvård.
Jag och barnet är överens om att vi sett ett minne för livet. Och att det inte görs såna tanter någon annanstans än i S:t Petersburg.