Halsningar fran hotellet bakom soptunnan.

Tbilisi. Nu har jag kommit fram. Jag sitter i Lavrentij Berijas stiliga sommarpalats, med vinden i tunga gardiner ut mot en valdig patio. Man kan ha det samre. Vadret ar svensk sommar, utsikten ar Kaukasus. Berija valde en trevlig plats att ha sommarstuga pa. Nara staden, men anda helt fritt fran allt buller och alla avgaser. Och byggnaden ar helt fri fran alla tankbara sovjetsymboler. Inte en endaste liten hammare eller skara. Det ar som om sovjetpamparna ville undvika att bli paminda om jobbet. Jag har varit i andra sana har anlaggningar och markt samma sak. Inga symboler, men arkitektur som i Moskvas tunnelbana. Palatsen ar nasta lika fina som tunnelbanan.
Hur som helst ar det mesta ganska kaotiskt annu. Jag jobbar at EU:s observatorsmission, och annu befinner vi oss i ett slags fodslovandor. Palatset ar fint, men knappast idealiskt som arbetsplat (vi har till exempel fruktansvart daligt ljus pa arbetsplatserna – jag kommer att bli blind av att sitta och jobba i halvdunkel). Internet kommer och gar, men pa nagot satt lyckas vi jobba. Mer om det nar jag vet mer om vad vi gor.
Stora samtalsamnet ar lagenheter. Alla soker nagonstans att bo. De flesta bor sa lange pa hotell: nagra pa fina, jag pa ett extremt enkelt, bakom en soptunna. Och alla drommer om att hitta en tvaa, modernt utrustad, med utsikt over floden, nara en park och pa bekvamt avstand fran jobbet, och helst for under 1000 dollar i manaden. Vi betalar ju sjalva. I vilket fall som helst ar det ett gynnsamt lage for olika agencies. De har fatt ett par hundra utlanningar att hyra ut lagenheter at, sa marknaden ar het het het.
Hotellet dar jag bor pa ar mitt eget val. Jag har bott dar forr, och det ar ett litet enkelt stalle dar jag betalar 50 euro natten. Varmt vatten i duschen och en hyfsad sang, men bara tva galjar och ingen stans att sitta. Men det ligger i gamla stan och kanns genuint. Roligt att snacka med familjen som ager stallet: hora deras syn pa vad som pagar, vem som bar skulden och vad som kommer att handa i framtiden. Altl det ingar i priset, och sa en frukost med suluguniost, nyplockade vindruvor och ris med koriander. Man kan ha det samre.

Blog Image

5 reaktioner till “Halsningar fran hotellet bakom soptunnan.”

  1. Grejen ar att Berijas datja ar lite for trang, sa vi ska flytta om nagon vecka. Eller manad. Eller halvar. Det finns ett bra ryskt ordsprak: Det finns inget mer bestandigt an ett provisorium.
    Vi ska nog fa lampor sa smaningom. Och kanske skrivbordslador och rentav bokhyllor. Nu ligger allt pa bordet i hogar, eller pa golvet i berg.

  2. Tack då fick man veta vad du ska syssla med! Låter både spännande och intressant. Synd att inte Berija lever så att du kunde träffa honom … men du en lampa ska man väl kunna köpa? vill inte att du ska bli blind!

  3. Det dar andra huset ar en sorglig historia, men jag tror att det ar utrymt nu. Efter kriget i Abchasien flydde massor med georgier fran Abchasien. De placerades i flyktinglager, och ett av lagren var just det dar – ett hotell. Dar bodde de i fruktasvarda forhallanden, utan el och vatten, i flera ar. Men jag tror att de har utrymt kaken nu. Vi var dar och intervjuade flyktingar, men de var ganska aggressiva: trotta pa att vittna om sitt lidande utan att nagot hande.
    Ser fram emot att fa besok. Det ar en fantastiskt vacker stad, det har. Men hotellet bakom soptunnan ar inte sa dar valdigt fantastiskt, faktiskt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.