Det fiffiga med löpträning är att man kan sätta igång utan större förberedelser. Men lite bör man nog ändå ha gjort.
1. Hälsokoll. Är man totalt otränad kan det vara idé att göra en hälsokoll, i synnerhet om man är rejält överviktig eller äldre än 45-50. Eller både och. Har man vanskött sin kropp i decennier finns det risk att man drar på sig skador om man plötsligt kastar sig ut i hård, fysisk träning.
2. Reka ett spår. Man behöver inte absolut springa i ett officiellt löpspår om man inte, som jag, har ett tvåhundra meter från porten. Det går bra att springa precis var som helst. Det är väl egentligen i första hand trafiken som begränsar möjligheterna. Det är obekvämt att springa bland bilar och även bland en massa folk. Gågatan första lördagen efter lön är ingen bra löpmiljö. Jag tycker att en ganska kort slinga är bra att börja med. Löpspåret där jag bor är 1,9 km långt – det är en ganska bra nybörjardistans. Spåret är upplyst och ganska hyfsat bekvämt. Men jag tycker att det är bra att börja med att gå spåret till att börja med, så att man blir säker på hur rundan ser ut. Det är inget roligt om man ger sig ut på sin första runda, och så tar man fel väg någonstans och hamnar på ett 12-kilometersspår.
Vill man springa i stan gäller ju samma sak: vet man var man ska svänga blir allt enklare.
3. Köpa utrustning. Skor. Den enda utrustning man inte kan vara utan är skorna. Egentligen kan man springa i jeans och skjorta om man har lust – det blir tungt och obevämt och ser dumt ut, men det går och är knappast skadligt. Men dåliga skor kan orsaka riktiga skador. Redan ganska bra skor kan orsaka skador. Skorna ska vara mycket bra. Väl utprovade för just dina fötter och ditt sätt att springa. Det är absolut inte värt att snåla på skorna. Gå till en löparbutik – det finns ett par olika kedjor. Även om butikspersonalen kan vara plågsamt lika hurtbullar – slanka och vältränade och iklädda träningskläder – så är de nästan alltid ödmjuka och duktiga.
I sådana butiker får man ofta provspringa på ett löpband. Då ser personalen hur man sätter ner fötterna, och kan avgöra om man behöver speciellt stöd. De mäter och kontrollerar foten och ser hur den är formad. Sedan får man prova skor. Och här är det ju omöjligt för personalen att avgöra om skon känns bra för dig. Kläm och känn, gå runt, provspring lite till på bandet. Konstra och fråga. Ta tid på dig. Kan du, undvik att gå till butiken på en lördag. Det är så väldigt mycket värt att ha god tid på sig när man köper skorna. Jag har personligen väldigt olika storlek på höger och vänster fot, och när jag köpt mina första träningsskor upptäckte jag under första löprundan att högerfoten var trång. Så pass att jag fick ont i tårna. Butiken hjälpte till med att tänja ut skon lite, så det blev bättre, men helt bra blev det inte.
Annan utrustning. Jag har två par kortbyxor som jag växlar emellan och ett bra träningsställ. En tröja som transporterar bort svetten och en varm tröja när jag springen på vintern. En fjompig liten mössa och handskar. Allt det här är inte alls lika viktigt som skorna, men vill man springa på vintern måste man tänka en del på hur man kläder sig. Att springa i en vanlig t-shirt går bra, men bomull är fuktabsorberande. Svetten sugs upp och stannar kvar i tröjan. Den blir dels tung, och dels kall. På sommaren spelar det inte så stor roll, men på vintern.
Nåja. Är man frisk, har man skaffat ett par skor och hittat en lämplig runda – då är det bara att börja springa.