Det talas om fildelning. Ett gäng moderater, som ju annars ofta förväntas måna om äganderätten, har gått ut och krävt att det ska vara tillåtet att ta andras intellektuella egendom. Kan man stjäla, så ska man stjäla.
Jag är rätt svajig i den här diskussionen. Jag tycker det är rimligt att en upphovsman till ett konstnärligt verk, en begåvad konstruktion eller en epokgörande idé, till exempel, ska ha rätt att avgöra hur det här verket ska användas. Om jag skriver ett stycke musik vill jag kanske inte att det här ska användas för att marknadsföra napalmbomber eller stridsgas eller löparskor. Jag kanske inte vill att Christer Sjögren ska framföra verket. Jag kanske inte vill att min symfoni ska bli ringsignal. Jag kanske inte vill att min bild ska bli brännvinsetikett.
Äger jag upphovsrätten, behåller jag kontrollen över mitt eget verk. Det är det jag tycker är viktigt med upphovsrätten, snarare än frågan om att jag annars mister en massa inkomster. Det är klart att jag skulle vilja tjäna pengar på min konst, men samtidigt vill jag – förmodligen – få min konst spridd och uppskattad. Alltså är jag FÖR upphovsrättsskydd av intellektuell egendom. Om jag ystar ostar så är det inte rimligt att alla anser att de har rätt att bara ta min ostar, bara för att de är goda. Samma regler måste gälla för oss som inte kan ysta ost, utan bara klarar av att sätta bokstäver i rad, eller sätta ihop trudelutter och symfonier.
Men samtidigt finns det något djupt demokratiskt i fildelningsrörelsen – peer to peer. Peer betyder jämlike. Fildelandet förutsätts ske mellan jämlikar. I idealfallet är konstproducenten jämlik med konsumenten. Fildelandet är ett samtal mellan kreatören och konnässören. Kärleken till bilden, musiken, ordet kan vara lika stark bland dem som har gåvan att skapa, som bland dem som har gåvan att njuta. Alltså känner jag sympati för fildelningsrörelsen.
Fildelandets funktion som ett samtal ska inte underskattas. Genom fildelningen kan konsumenten ta makten över sin egen smak. Det blir svårare att marknadsföra skitmusik, lättare att sprida kvalitet. Villkoren jämnas ut. Det är förlagen, mellanhänderna, distributionsnäten som pajar. Artisterna, konstnärerna, genierna lär även i fortsättningen skapa. De måste ju. Den kreativa människan måste skapa och kommer att skapa.
Rätt snart, misstänker jag, kommer fildelningsnäten att tyglas av marknadskrafterna. Rätt snart kommer mellanhänderna att ta över peer to peer-nätverken. Lugnet kommer att återuppstå, förlagen kommer att bli lönsamma igen och kommer att kunna ta tillbaka kontrollen.
När marknadskrafterna lyckas räkna ut hur de ska tjäna pengar på fildelningen, så kommer fildelningen att bli en kommersiell verksamhet, ungefär som mobiltelefoni. Kanske kommer kostnaderna för Internetabonnemangen att öka? Förlagen går ihop med nätföretagen, och vips! är det förlagen/nätleverantörerna som tjänar på fildelningen. Skiter väl dom i att musikerna inte får betalt.
Naturligtvis hittar subkulturerna på nya modeller för att komma runt, men i det långa loppet är det bolagen som vinner pengarna, kreatörerna som svälter och konsumenterna som får betala.
tror du verkligen att fildelningsnäten kommer tyglas av marknadskrafterna? jag har svårt att se det för det skulle vara alldeles för mycket ställen att ”ta hand om”. jag tror det är en fysisk omöjlighet, särskilt med tanke på att folket bakom alla sådana ställen typ är tusen gånger bättre hackers än usamilitärtjosanet som vill bli av med dem. amatörhackernas största fördel är att de är kreativa och nyskapande, militärhackersarna är bara efterhängsna, jag tror aldrig de kommer ligga ett steg före.
jag tycker vi helt enkelt får ta och acceptera de nya tiderna och inse att exempelvis epokgörande idéer inte är det ballaste som finns längre, och därför ska ägas av en enskild person. allting är till för att utvecklas hela tiden, och det är trist att några marknadsföringstöntar och militärreaktionärer försöker sätta stopp för den utvecklingen. låt det utvecklas och se vad som händer istället! det är ju jättespännande att få se hur långt det kan gå! jag vill i alla fall inte sitta och säga till mina barnbarn när jag är 80 att jag var en konservativ tönt som ungdom, jag gillar nytänkande och det är just vad fildelningen står för. och inte bara det, jag kan gå med på det rent ideologiskt också men det vet du ju redan.