I
Förvisso talar tiden för terziner.
Terzinerna – vår verskonsts nya svart,
som smyckar språket likt gardiner
kan smycka värsta knarkarkvart.
Likt strukna skjortor, släta lakan
kan smeka huden underbart.
Likt kaffet skänker lust åt kakan,
åt enkla skorpor eller mazariner.
Att ge sig hän är bättre än försakan!
II
Bland mina laster är nog värsta lasten
att jag vill njuta strukna lakan i min säng
Jag manglar lakan, örngott – överkasten!
och struntar blankt i vuxenhetspoäng
vad bryr mig TV-showerna jag missar,
och vem i fotbolls-VM som får däng?
Vad bryr mig forskare och räknenissar?
Moderna tid som hyllar hetsen, hasten:
på sängkomfort jag aldrig kompromissar!
III
Ett liv är gjort av många timmar
sekunder, tusendelar, dagar, år.
I tidens ström, kamrater, alla simmar
med näsan ovanför så gott det går.
En kallsup då och då, en bottenkänning
en sten som river upp ett litet sår…
Såväl rutin som ögonblick av spänning.
En fredagkväll försvinner när man rimmar
i tidens ström en liten skoj forsränning.
IV
I dag så bytte jag till slut ut fläkten
Som varit paj sen tjugohundrafem.
Visst påverkar det självrespekten
att laga något trasigt i sitt hem.
Att hitta alla verktyg, skruv och spikar
och veta hur man ska hantera dem.
Och slippa alla gliringar och pikar
från alla händiga i hela släkten
när vi sitter i ett osigt kök och fikar.
V
Nu frestas jag att låta bli att springa
för det har blivit blött och trist och halt
och risken är ju faktiskt inte ringa
att man ska slå sig rent monumentalt.
och bryta benen, ryggen, slå ut tänder,
få blåmärken, se dum ut maximalt.
Sånt kan man råka ut för; sådant händer
när man i dåligt väglag vill betvinga
ett löpspår, så här års, i kalla länder.
Schhh!
Med anledning av T nr V:
”Men nu till grillen. Som jag fått i huvudet”.
skev någon i mars 07. Min fråga blir helt enkelt -när kommer grillen, det är ju bara några veckor till start, hur många skidmil sitter i benen. /j
lysande!