Anledningen till den senaste tidens tystnat ligger i kattfan. Jag har skaffat katt, och det innebär att det enda jag kan komma på att skriva om är katten. Men jag har ju faktiskt ingen lust att låta ett kattskrälle bestämma vad jag ska skriva om, alltså tiger jag. ”Tiger”, ha ha.
Och slut är det på tepåsar på jobbet, så jag dricker varmt vatten, vilket känns asketiskt och heroiskt på nåt sätt. Silverte.
Fast det var länge sen jag hade en så slitsam vecka som den som just gått. Jag har suttit till halv ett nästan varenda natt och slitit med min c-uppsats. Ska man sen upp och gå till jobbet halv sex så börjar det kännas lite trögt framåt torsdag. Men jag får massor gjort. Dessutom har jag träningsvägrat den här veckan, vilket alltså ytterligare givit mig en fem-sex timmar mer tid att jobba med uppsatsen. Härligt. Jag inser hur pass mycket roligare det är att sitta med referensböcker och lexikon vid datorn än att stappla omkring i elljusspåret i Stabby. Att sitta och skriva och klura och söka analogier är fan så mycket intressantare än fem varv i skogen i mörkret.
Däremot lät jag bli att städvägra. Och jag konstaterar varje gång hur belåten jag känner mig när lägenheten är städad, lakanen manglade och skjortorna strukna. Jag tycker egentligen inte om att vare sig städa, mangla eller stryka, men jag tycker om att ha städat, manglat och strukit.
Nu är det snart helg: då får jag ännu mer tid för uppsatsen.