En liten resa.

I dag gjorde jag en liten resa. En utflykt. En biltur med familjen. Till de skrämmande gränstrakterna mellan Hälsingland och Dalarna. Tjugo mil dit, tjugo mil hit. Tankade i Enviken och köpte godis.
Och det är bara att inse: det är nu man ska åka genom ställen som Svartsjö och Svabensverk. Grå dagar i gränslandet mellan oktober och november, de grå timmarna mellan dag och skymning, till de grå landen mellan Hälsningland och Dalarna. En sprakande gråhet, som de varma, tunga, stickiga yllefiltarna som fanns förr. Randiga katters gråhet. Den kurviga asfaltens gråhet, genom långa byar med röda hus. Gråheten hos vattnet, gråheten hos himlen. Eterniten och gammal betongs gråhet. Den befriande gråheten. De urgamla flyttblockens gråhet. Dimmans och skymningens gråhet, med en lampa som tänds i ett kök.
Det kan inte bli bättre, och av någon anledning blir jag stolt: det är mitt grå också. Det här är det grå som jag är en del av. Det här är det grå jag har kommit ifrån, och som jag kommer till och som jag är, fast jag ständigt låtsas något annat.

2 reaktioner till “En liten resa.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.