Jerusalem. Det går en tjock polsk pilgrim genom Gamla stan. Han bär ett kors. Ett alldeles riktigt kors av trä. Inte särskilt stort: dryg en meter långt, kanske en och en halv. Han är svettig och har en blå kortärmad skjorta. Bakom honom går en präst och ser, faktiskt, lite illa berörd ut. Pilgrimen andas genom munnen och har en tom blick: den svåra biten av Via Dolorosa är kvar, den jobbiga uppförsbacken. Gatstenen är hal och trängseln är svår och pilgrimens blick är tom och lite stressad. Jag får känslan av att han inte känner riktigt den andakt han hoppats känna. Kanske känner han bara att han just passerar Ali Babas Internetcafé med ett ganska lätt kors, och kanske far det genom hans huvud att han ändå inte riktigt lider riktigt lika mycket som Frälsaren. Om det nu någonsin var tanken.
Just vid Ali Babas internetcafe är det ett gathörn och när han svänger, puffar han omkull en plastkalasjnikov med sitt låtsaskors. En hälsning från ett tortyrinstrument till ett mordvapen. Försäljaren ropar nåt argt efter pilgrimen, prästen fräser nåt irriterat till försäljaren. Pilgrimen fortsätter sin Golgatavandring.