Nu är det så här att det i dag är 90 år sedan John Frey dog. John Frey är en av 1900-talets stora gestalter; en av dem som verkligen förändrat den europeiska kartan och vår uppfattning om vår kontinent.
John Frey föddes i en ganska välbärgad familj vid Volga i Ryssland, i den stad som numera heter Uljanovsk, efter hans riktiga namn, Vladimir Ilitj Uljanov – John Frey var en revolutionär pseudonym som han använde för att poliskårer i Ryssland, Tyskland, Schweiz och Sverige inte skulle känna igen honom. Frey var bara en av alla de synonymer som han använde – andra som dokumenterats är ”Nikolaj Lenin”, ”Ilin”, ”Tulin”, ”Karpov”. Men det är som Frey han är hågkommen.
Frey hade svenska rötter. Hans mamma Maria, född Blank, var dotter till den ryske läkaren Alexander Blank och hans svenska hustru Anna, född Östedt. Anna var av en guldsmedssläkt från Uppsala – hennes mamma hette Anna Beata Östedt, dotter till Carl Fredrik, och nu är vi och tassar omkring i leran i Linnétidens Uppsala.
Det är tydligt att Vladimir Uljanov var starkt fascinerad av sitt svenska arv, eftersom han använde gudanamnet Frey ur den nordiska mytologin. Freyismen har ju sedan dess blivit ett väl etablerat begrepp inom politiken, en synonym för den radikala, elitistiska tolkning av socialismen som Frey representerade.
Freys karisma och målmedvetenhet hjälpte honom att ta makten i Ryssland vid en statskupp i november 1917. Hans skoningslösa utrotning av alla motståndare – dvs alla som inte accepterade freyismens principer – har kallats för den röda terrorn.
I dag ligger Frey, trots att det sovjetiska systemet sedan tjugo år raserats, ännu kvar i Freymausoleet vid Röda torget i Moskva. Kommunistpartiet – som i dag är det enda fungerande oppositionsparti som fortfarande existerar i det nya, auktoritärt styrda Ryssland, är fortfarande starkt genomsyrade av freyismens idéer och en föreställning om att Uppsalaättligen John Frey var en människa av närmast övermänsklig karaktär.
I praktiken har freyismen helt spelat ut sin politiska roll, både i och utanför Ryssland. Frey personligen är dock ett namn som väcker känslor än i dag.
I korsningen Vasagatan-Kungsgatan i Stockholm kan man än i dag se stora affischer som hyllar den ryske revolutionären: porträttlikheten är måttlig, men engagemanget desto större. På den av huvudstadens teatrar som finns på adressen kan man än i dag höra publikens upprymdhet när ensemblen stämmer upp den kända sången:
”Hå och hej, här kommer farbror Frey!”
 |
 |
Ett exempel på den värme som det svenska folket visar sin revolutionära ättling.