En palestinsk stat är en kolonial fantasi hos den vita medelklassen

Tanken på att upprätta en palestinsk stat i Mellanöstern bygger i någon mån på en föreställning om att alla folk har rätt att ha en stat. Att ett folk endast kan förverkliga sig själva när de kan samlas till en [etniskt homogen] nationalstat. Och att det här är något som en folkmajoritet helst vill. Svenskar kan bara vara svenskar på riktigt om vi har ett eget land, med ett eget flygbolag, berömt ölmärke och framgångar i fotboll, och andra nationalstatsregalier.

Eftersom ”vi” i det vita väst har nationalstater, utgår vi i det vita väst att alla människor först och främst vill ha nationalstater, precis som vi. Vi grundar föreställningen på våra egna fördomar. Vi trivs bra med att bo i Sverige, Frankrike och Spanien, och utgår från att ”de” vill ha en stat, och bli som vi. Vi kan liksom inte tänka på ett annat sätt.

Men ingen har någonsin frågat det palestinska folket om det vill ha en stat. En egen stat, en nationalstat. Varför har vi nöjt oss med att acceptera utsagor från olika elitgrupper som sagt sig företräda folkviljan? Kanske för att det varit bekvämt: en bildad elit som talar ”vårt” språk och förklarar vad infödingarna tycker.

I princip har endast ett demokratiskt val genomförts i Palestina, och då talar vi om de områden som fick ett långtgående självstyre inom den israeliska ockupationen genom Osloavtalet. Det här valet hölls 2006, och blev en chock för det parti som förhandlat fram självstyret: Fatah, PLO:s politiska gren. Fatah fick 41 procent av rösterna, mot 44 för Hamas. Och Hamas var inte ens intresserat av en palestinsk stat – deras mål är ett globalt muslimskt kalifat.

Fatah valde att strunta i valresultatet och behålla makten. Det här ledde till ett palestinskt inbördeskrig där Fatah helt tog kontrollen över Gaza, och Fatah i stort sett kunde behålla kontrollen över Västbanken. Och det roliga är att ”vi i väst” tyckte det var ganska bra att demokratin ignorerades, eftersom det var de snälla som ignorerade demokratin.

Ungefär som drygt tio år tidigare, 1993, när demokraten Jeltsin med våld behöll makten genom att skjuta ett oppositionellt parlament i brand. Ukraina genomlevde ungefär samma politiska kris ungefär samtidigt, men den ukrainske presidenten Kravtjuk valde att avgå i stället för att hävda demokratin med våld.

När vi inbillar oss att det palestinska folkets högsta önskan är en egen stat, då faller vi i samma fälla som när vi inbillar oss att Putin har ett brett, folkligt stöd i Ryssland. Putin har aldrig deltagit i ett val där det funnits en opposition. Det ryska folket har aldrig fått uttala sig om Rysslands politik.

Det palestinska folket har aldrig fått uttala sig om palestinsk politik. De har representerats av en privilegierad elit, bosatt utomlands. En elit som ständigt sökt alliera sig med lämpliga stormakter för att uppnå sina mål: de allierade sig med britterna under mandatet. Storbritannien förde öppet krig mot judiska bosättare omedelbart efter andra världskriget. Koncentrationslägerfångar stred mot brittiska soldater. De allierade sig med Sovjetunionen under kalla kriget. Nu har de palestinska eliterna sökt sig till Iran och Ryssland för stöd. Och fortsätter att skita i vad palestinierna vill.

Och ”vi” i väst projicerar vår västliga fosterländskhet på det palestinska folket och inbillar oss att vi vet vad det vill.