Det ryska adjektivet нормальный – normal’nyj – påminner rätt mycket om den svenska motsvarigheten, normal. Men likheten är ganska ytlig; det ryska ordet har ett mycket bredare bruk än det svenska. Ordet har naturligtvis betydelsen: ”enligt norm”, alltså ett slags kyligt konstaterande av att form och funktion i det som relateras är enligt förväntade parametrar. Bilen fungerar normalt. Bofinken migrerar normalt söderut om vintern. Tågen i tunnelbanan går normalt med tre minuters mellanrum.
Men i ryskans ”normal’nyj finns en emotionell aspekt av längtan” som nog saknas i det svenska ordet. I boken Normen av Vladimir Sorokin (född 1955) ingår en lång dikt där han leker med pendlingen mellan det lexikala normalt och längtans normalt. Låt oss citera några avsnitt – översättningen är min, beklagar.
Normal födsel
Normal pojke
Normalt skrik
Normal andning
Normal navelsträng
Normal vikt
Normala händer
Normala fötter
Normal mage
Normal sömn
Vi förstår att dikten beskriver livets början. Pojken i dikten växer upp och genomlever skola och första fyllan, första snattariet…
Normal basar
Normal gubbe
Normal grabb
Normal femma
Normal snut
Normal polisstation
Normal kvarterspolis
Normal mamma
Normal örfil
Allt normalt. All denna normalitet fortsätter i flera sidor och blir nästan hypnotisk.
Normal specialist
Normal narkos
Normal operation
Normalt tillstånd
Normalt blodtryck
Normal puls
Normal andning
Normalt hjärtflimmer
Normalt adrenalin
Normal koma
Normal hjärtstart
Normal hjärtmassage
Normal död.
Normaliteten som den längtan och skräck som dominerar vanliga ryssars tillvaro manas fram. Normaliteten är på något vis ständigt främmande, kanske i synnerhet för ryssar i Sorokins generation; han var trettio år när Gorbatjov inledde perestrojkan och i princip ingenting i Sovjetunionen var normalt.
För den generation som växte upp i Sovjet var en ”normal bil” något endast partikarriärister kunde hoppas på – det var inte ens frågan om att bilen var dyr; kötiderna för att få en privatbil var evighetslånga, oavsett hur mycket pengar du hade tillgång till. Sovjet premierade karriärister med förtur, snarare än hög lön. Än i dag är en ”normal bil” ofta något ouppnåeligt – gärna en fabriksny Mercedes E-klass, en tung BMW eller något i den stilen. Ordet ”normal’no” kan också användas som en ironisk kommentar till något fräckt beteende – ”Normal’no! Hon trängde sig före i kön!” Något i stil med ”det var just snyggt!”
Hela sovjetkommunismen utlovade normalitet i framtiden. Ja, umbäranden och bristvaror nu, men SEDAN, när vi byggt kommunismen: DÅ! Då kommer överflödet och allt blir normalt.
Men Ryssland odlar även en föreställning om att landet representerar en normalitet som gått förlorad i Väst, men som ännu är en möjlighet i Ryssland. Den starkt Kremlvänlige statsvetaren Sergej Karaganov återkommer upprepade gånger till just Rysslands normalitet i en intervju för ryska regeringsorganet Rossijskaja Gazeta:
Karaganov: I Väst försöker de isolera Ryssland även för att landet utgör ett allvarligt social-moraliskt hot mot den moraliska atmosfär som eliterna i de flesta västländer skapat. Vi är normala. Vi är nationella. Vi står för suveränitet. Vi står för kärlek mellan man och kvinna. Därför har man blockerat oss och försöker blockera oss ännu mer.
Rossijskaja Gazeta: Det är som i Internationalen: ”Störtas skall det gamla snart i gruset…” Ja, men om vi nu lyckas störta det här gamla, den monopolära ordning som amerikanerna skapat. Vad är det som kommer efteråt?
Karaganov: Då kommer vi så småningom att återvända till det normala, till normala värderingar. Vi har aldrig avstått från dem i Ryssland.
Kamil Galeev, som är forskare på Wilson Center i Washington, resonerar i en Twittertråd kring hur just normaliteten är en drivkraft i det ryska angreppet på Ukraina (och Väst). De ryska ledarna och de ryska medierna beskriver Ryssland som normalt, medan Väst (och Ukraina) representerar olika former av avvikelser: språkliga, moraliska, estetiska. Putin har flera gånger beskrivit Ukraina som ”artificiellt”. Motståndet bevisar hur onormalt, främmande Ukraina blivit. Ryskt är lika med normalt.
Men det är inte det vanliga normalt som här avses. Det är längtans normalt. Det normalt som uppstår när Ryssland besegrat nazismen, USA och bögarna. När vår tids kriser ridits ut och Ryssland befriat världen från det onormala. Kommunismens normalt. Eller det normalt som vi alla kommer att få leva i efter apokalypsen.
I det ryska språk som upprättats av Kreml är det normala något genuint främmande. Men efterlängtat och eftertraktat. Det blir omöjligt att förstå varför ukrainarna och andra fiender är motståndare till det som är bra. Visst, det är för djävligt nu, men snart blir det ju normalt om de bara slutar bråka. Allt ska bli som den ukrainska quislingen Vladlen Tatarskij triumferande sade i september 2022: ”Vi ska mörda alla, vi ska råna dem som förtjänar det. Allt ska bli som vi gillar det!” Normalt.