En ung rysk journalist som för några år sedan deltog i en kurs med Linnéuniversitetet/Fojo har laddat sina informationskrigföringskanoner med följande text. Jag anger inga namn eller källor, utan delar endast nedanstående som en illustration av hur kriget mot Ukraina motiveras för en rysk publik. Journalisten i fråga arbetar inte på någon inflytelserik tidning och har publicerat det här på sitt eget instagramkonto, bland bilder på behagliga utlandsresor.
Texten är ganska lång, men är nästan en katalog över de senaste årens desinformation från Kreml.
”
I samband med de senaste händelserna vill jag skriva ett stort inlägg om min syn på världshändelserna. Först vill jag ha sagt att jag inte har för avsikt att uttrycka medlidande för någon eller något liknande. Nu är inte en tid för känslor och min utgångspunkt är Ryssland och de ryska ländernas intressen (man kan gilla det eller inte, men från ett geopolitiskt perspektiv är Ukraina – ryskt land). Jag vill också ha sagt omedelbart: om inte Ryssland finns, så finns inte Ukraina. Just nu är denna situation mer global än några hundra tusens eller miljoner människors liv. Och jag ber er ta en fundering på vems eller vilkas intressen ni spelar i händerna när ni stöder olika flashmobs av typen ”nej till kriget”, ”jag vill ha fred” eller, som jag skulle säga ”Fred åt världen, krig är fittigt”.
Inget av det här har uppstått plötsligt från ingenting. Vid 2020 inträdde den postkapitalistiska epoken och den sista etappen av världsekonomins kris inleddes, under pandemins täckmantel. De transnationella storföretagen och vissa överstatliga strukturer har utnyttjat den här situationen för att erövra ekonomiska territorier och sprida idéer kring globalisering och transhumanism (motsatsen till humanism). Det här innebär inte bara att människorna läggs under deras kontroll; även stater hamnar under deras herravälde. Ett exempel är den allmänna vaccinationen och certifieringen av alla människor, upprättandet av en enhetlig bas för certifiering av vaccinering, globala centrum etc. Historien visar oss att alla ekonomiska världskriser fullbordas av världskrig. Krigets idé är att förinta och underordna ett land. Andra länder överlever och kan utnyttja förlorarens resurser. Så har länder och imperier försvunnit. För Ryssland har det här alltid varit en fråga om själva existensen i alla avseenden.
Jag anser att vi befinner oss i den första fasen av tredje världskriget. I detta krig kommer inte stat att stå mot stat, utan kriget kommer att föras mellan tre parter: de transnationella storföretagen, de överstatliga strukturerna och staterna (de två första kommer att föra osynliga krig; WHO kommer i tysthet fortsätta sina projekt). Kriget kommer att föras på alla fronter: med väpnad strid, ideologi, kultur (förbud mot Tjajkovskij i Grekland, dirigenten Gergiev avskedad i München osv), etniska angrepp (angrepp på ryskspråkiga skolor över hela det postsovjetiska området, vägran att servera ryssar på restauranger, ryska studenter avskils från undervisningen på universitet osv), cyberattacker (statliga sajter tas ner och folk uppmanas till demonstrationer), informationskrigföring (attacker mot inhemska traditioner, likställning med fascismen, jämförelser mellan Putin och Hitler, vilket innebär att ryska folket likställs med nazisterna som vi besegrade, försök att få ryssar att känna skam över sitt land och folk, hjärntvätt av unga för att skapa oro i landet och bryta all motståndsvilja), och mycket annat.
Det vara bara en tidsfråga innan en militär konflikt med Ukraina skulle bryta ut. Jag anser att Putin fattade sitt beslut efter noggrant övervägande. Han är inte känslosam eller impulsiv. Han är en utmärkt politiker och en av världsarenans starkaste politiker. För att fatta ett sånt här beslut krävs goda skäl. Och jag anser att den information vi fått om Västs planer för vårt land tvingat Putin att fatta ett beslut om ett väpnat angrepp.
Beslutet fattades inte för en månad sedan eller ens för två. En sådan här operation kräver noggranna militära förberedelser. Med hänvisning med det ovan anförda, och till de ukrainska maktägandes beteende (de var måttligt intresserade av förhandlingarna i Gomel), så anser jag att varje slag av eftergifter från Ryska federationens sida vore ett principiellt misstag. Tre försökt till förhandlingar har redan misslyckats och det finns ingen anledning att se på situationen med rosafärgade glasögon och försöka hoppas på samarbete med Väst. De är inte våra partners och kommer aldrig att bli. Anglosaxarna har sedan länge utsett Ryssland som sin huvudfiende. Nu måste även Ryssland erkänna denna fiendeskap öppet. I krigstid kan man endast förhandla med fienden om hans villkor för att kapitulera. Det är en gammal princip. I krigstid måste diplomatin förändras i grunden.
Utifrån den geografiska spridningen på sanktionerna mot Ryssland kan motståndaren/fienden identifieras, Det är anglosaxarna (USA, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Kanada), hela EU, Taiwan och Japan. Turkiet står vid sidan och avvaktar ett lämpligt tillfälle. Våra allierade är Kina (som alla förstår har inte Kina anslutit sig till oss av stor kärlek till oss). Burma, Brasilien och Indien har deklarerat sig som neutrala. Då kriget mot Väst i Ukraina är ett krig där bara en av parterna kommer att överleva måste vi gå hela vägen.
Putin måste omedelbart jaga alla dessa västälskande liberaler och deras hejdukar åt helvete. Utrensningarna måste göras inom alla områden, inklusive mediesektorn. Inrikespolitikens socio-ekonomiska inställning måste ändras. En ideologi måste införas.
CSTO-länderna måste ställas inför ett principiellt faktum om sina åtaganden som allierade; framförallt gäller detta turkiska Azerbajdzjan. Hela CSTO måste stödja Ryssland. Gör de inte det måste svaret bli beslutsamt. EU måste utsättas för kännbara sanktioner. Inga leveranser av gas, olja, vete osv. All egendom [som hör till EU] i Ryssland måste konfiskeras.
Oavsett utgången i operationen i Ukraina så kommer det inte att ändra synen på Ryssland. I händelse av seger kommer den ryska världen att bli en faktor att räkna med; förlorar vi kommer vi att förvandlas till en analog till Ukraina, helt under utländskt kontroll (se bara på vad som hände med Ukraina 1991. Då hade Ukraina en BNP större än Tysklands; se på de arma staterna på Balkan där man nu utbildar terrorister; se på Libyen och Irak.
Vi bör stödja, ja, rentav driva på, en återförening av Taiwan med Kina. Det skulle försvaga Väst teknologiskt.
Jag vill tillägga att Ryssland måste träda ut ur Europarådet, WTO, WHO etc.
Jag räknar med att Väst, efter EU, kommer att försöka koppla Japan till konflikten (minns hur flera miljoner av våra trupper under Stora fosterländska kriget skyddade gränserna mot Japan).
Vad gäller själva Ukraina. Redan 2014 uttryckte Västs underrättelsetjänster att de, innan de kunde angripa Ryssland, måste arbeta för att göra Ukraina maximalt Rysslandsfientligt, och sände enorma mängder pengar för att förinta ryska skolor, fördärva kulturidentiteten och tillsätta maximalt kontrollerbara presidenter etc. Jag räknar med att Ukraina kommer att delas upp i tre delar och att det här kommer att ha skett redan innan 2023. Huvuddelen går till Ryska federationen, någon del går till Polen (utifrån det faktum att EU röstat för sanktioner), dvs EU som därmed automatiskt blir en part i kriget. Men jag tror inte att Ukraina stannar i EU särskilt länge. Någon del av Ukraina kan förbli självständig, men bara under förutsättning att landet blir pro-ryskt.
Vad gäller världsekonomin, så är Västs aktioner mot Rysslands Centralbank i varningssignal. Väst respekterar inte längre privat egendom, och USA är inte längre världshegemon (Indien, Förenade arabemiraten, Brasilien och Argentina stödde inte USA). Mot slutet av året kommer vi, tror jag, att se en försvagad dollar. Världseliten kommer att söka efter andra sätt att säkra sina förmögenheter och försöka diversifiera sitt kapital. Och eliterna vänder sig allt mer mot Kina. Vissa förstår vart det lutar i händelse av en konflikt om Taiwan.
EU:s ekonomi kommer att angripas nästan omedelbart efter det att sanktionerna införs. Man skulle kunna säga att Väst sätter EU i skottlinjen som en sköld. Den rådande ekonomiska krisen fördjupas av de förlorade kontakterna med den ryska marknaden. Hela EU:s ekonomi kommer att luta sig mot Frankrike och Tyskland, vilket väcker missnöjet och leder till krav på utträde ur unionen. Kort sagt: nu har huggsexan om territorier och egendom i världen inletts.