Jag har hundratals konstiga kanaler på TV:n och zappade runt – kände igen Life on Mars och tittade en stund. Efteråt kom programmet ”Ancient Aliens”, som förklarade alla storslagna monument från det förflutna med att de var bevis för utomjordiska civilisationer. Pyramiderna. Inledningen på Hesekiels bok i Bibeln. En massa Mayagoja. Kristalldödskallarna. Ni vet – de vanliga nästan-sanningarna man ofta kan få serverade i olika serietidningar. ”Att flytta sådana stenblock utan modern teknologi…”
Jaja. Formatet går ut på att man visar en detalj av en fresk i en Maya-grav där det ser ut som om det finns en rymdhjälm på någon av de inblandade, och så har man en expert som säger – ”Det är uppenbart att gestalten har en rymdhjälm; därmed är det bevisat att Mayaindianerna hade kontakt med utomjordiska civilisationer. För att inte tala om sumererna.” Ni vet hur det brukar låta. Och det spelar ingen roll hur mycket fakta och fynd som motbevisar ”teorin” om forntida utomjordiska besök – det är så spännande, lockande och fascinerande, och ”experter” kan sälja massvis med böcker, tidningsartiklar och få gage för att vara med i pseudodokumentärer.
NÅ.
Det som slog mig var att det ju är så här Putinvärldsbilden fungerar. En före detta SVT-anställd lade upp en bild på Ukrainas nyvalde president, Porosjenko, omgiven av livvakter, och skrev – Deras ”civila” uniformer tyder på ett västerländskt säkerhetsföretag. Skyddsvästar och vapen likaså. Även Maliki i Bagdad och Karzai i Kabul har amerikanska ”security details”. 
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/russia/10916449/Vladimir-Putin-orders-Russian-troops-onto-combat-alert-as-Ukraine-fighting-spills-across-border.html
Okej, de har beiga kostymer och solglasögon. Det är alltså tillräckligt för att bevisa att Porosjenko har kontakt med utomjordiska civilisationer.
I går var jag inblandad i en diskussion om demokrati på Facebook. Jag fräste ifrån när jag fick höra det vanliga pratet om att politiker alltid stjäl. Därför är demokratin dålig. Och jag svarade, rätt passionerat, att demokratin är vad vi gör den till. Om vi hederliga människor väljer att INTE engagera oss, då kommer naturligtvis tjuvarna att ta platserna.
Men jag fick ett ännu mer passionerat svar om att demokratin alltid fördärvar och skapar kaos. Det är, ansåg mannen jag polemiserade med, demokratins fel att världen står i brand. Att andelen svältande aldrig varit så låg som nu var, tyckte han, irrelevant. ”Säg ett enda land som hållit demokratin och välstånd till alla. ETT ENDA!” Norge, sa jag.
Mannen blev tyst några minuter. Ungefär som om han bläddrade i Fantasy-Journalen eller Fantastiska Fakta.
”Nej, Norge är för litet för att räknas, och där handlar det i första hand om att klanerna har svurit sig samman. Det är ingen demokrati.”
Här iddes jag inte fortsätta gräla. Eller försvara demokratin. Jag kunde lika gärna stått och hävdat att kristalldödskallarna är tillverkade i modern tid, och att det finns mängder av rimliga förklaringar till hur Påsköstatyerna och pyramiderna restes. Vill man tro, så tror man.
Och allt jag ville ha sagt, om bara någon orkade lyssna var – ”demokrati är inte en ideologi, den är en metod.”
Och egentligen är det sorgligare med ex-kollegan på SVT. Han vill så gärna tro på utomjordingar eller USA:s konspirationer att minsta tecken blir ett bevis.
Det faktum att USA agerat klumpigt, idiotiskt och folkrättsvidrigt i en hel mängd konflikter hör inte till den här diskussionen. Det har andra stormakter och några små också gjort. Och gör.