Hundra!

Det är lite drygt ett år sen jag anlade denna blogg, och under den tiden har jag totat ihop hundra inlägg. Jag har skrivit om te och katten och Jerusalem och Moskva och Svabensverk och Vasaloppet och mörker och om det lustfyllda i att gräva. Jag har diktat och hittat på och jag har talat sanning och till och med publicerat några bilder.

Enligt statistiken har jag ungefär åtta besökare per dag. Det är färre än vad jag hade som reporter vid Sveriges Television, men fler än om jag skulle ha skrivit för byrålådan. Ha! Jag har tillochmed blivit rekommenderad i en tidskrift – ”läsvärd” stod det.

Ibland har jag funderat på om jag inte borde kategorisera mig lite tydligare. Kanske ha en träningsblogg och en kattblogg och en städblogg. Jo, jag har på allvar funderat på att börja blogga om städning och andra hushållsgöromål (utom att laga mat, det är för tråkigt). Börja systematiskt skriva om olika nya preparat och städredskap, diskborstar och strykjärn och så. Det känns som om det är ett outforskat reportagefält. Inte så många skriver om städning. Det finns, underligt nog, hela tidskrifter som handlar om matlagning, men knappt ens en spalt om diskning.

Och ändå så är diskningen så mycket roligare än matlagningen! Gästerna har gått hem och man står där med händerna i varmt vatten och funderar över kvällen. Det är en perfekt avrundning, kontemplativ och produktiv på samma gång. Man får en stark känsla av att ett arbete blir utfört, och när man torkat alla fat och tallrikar, torkar av diskbänken
och sköljer av trasan – ja, då vet man att man gjort ett arbete. Och morgonen därpå stiger man upp i ett snyggt kök och kan omedelbart kasta sig över alla morgontidningarna. Solen lyser in genom balkongen och katten mumsar på sin frukost. Jag fattar inte hur de orkar, de som väntar med disken till dagen efter. Att försöka komma till liv i ett skitigt kök…

Men jag tror jag avstår från kategorierna. Det är roligare att bara lägga upp texter planlöst, precis som tankarna dyker upp. Ordning är fängelse.