Häromdagen uppmanade en tjeckisk politiker till bojkott av vinter-OS i Ryssland. Det är väl år 2014 som det är dag, så det finns ju lite tid att fundera på bojkotten. Och i våras talades det en del om att bojkotta OS i Kina.
Och då har jag börjat undra om det överhuvudtaget skulle fungera. Låt säga att Sverige bestämmer sig för att bojkotta OS i Sotji (Sotji ligger bara någon mil från Georgien, så kopplingen till konflikten är fullt relevant). Okej, vi säger NÄE, vi ska inte legitimera Ryssland och dess aggressiva politik genom att delta i ett diktaturens propagandajippo.
Men dagens idrottsmän har ju i första hand sina lojaliteter till sina sponsorer, och inte mot sina nationella idrottsförbund. Det är sponsorerna som bestämmer över idrottsmännens öden. De är bundna av kontrakt, och jag har svårt att tro att det i kontrakten finns stadgat att det är okej att utebli av politiska skäl från stora internationella idrottsevenemang. Så Sverige stannar hemma från OS. Skidåkarna och hockeyspelarna och idrottsförbund och klubbar mister sponsorsmiljoner pga kontraktsbrott. En bojkott skulle aldrig accepteras av de aktiva eller av förbunden. Ett inställt OS vore en annan bulle, naturligtvis, men då är det ju IOK som ställer in.
Det är bara att konstatera: ett land kan inte längre fatta beslut. Det är inte längre staten som är den yttersta makten.