Parisare.

Askö. För första gången på mycket länge köpte jag falukorv i dag, och jag funderade på vad jag skulle kunna tillreda för att få till stånd en njutbar och näringsrik måltid. Parisare, tänkte jag. Det var nämligen en ovanligt tjock sorts falukorv.
Nu saknade jag rätta sortens bröd, men ändå. Parisare. Denna bortglömda snabbmat, protohamburgaren från ställen som Nordmaling och Hällnäs.
Vem äter parisare i dag? En parisare är alltså en hamburgare, fast av korv. I stället för en pannbiff mellan brödbitarna har man en korvskiva. I gamla Karl-Alfred-serie äter Karl-Alfreds glupske kompis Frasse parisare – i den svenska översättningen, naturligtvis – i originalet åt han väl antagligen hamburgare, och en legendarisk hamburgerrestaurang i Luleå hette också frassegrillen.
Närmast maskinellt gör jag en sökning på internet efter information om parisaren. Där lär jag mig att parisaren är vanligast i norra Sverige, och än en gång står det klart att all god mat i Sverige kommer norrifrån: hjortonsylt, renbog, västerbottensost, snöripa, parisare och surströmming. Och palt, naturligtvis. Vem äter spettekaka och svartsoppa och sånt? Intressant dessutom det genomslag norrländsk matkultur har på Snabbmatssverige: vilket gatukök skulle tordas låta bli att sälja tunnbrödsrulle? Nationens godaste tunnbrödsrullar finns dock inte i Norrland, men på Adas kaffestuga i Östhammar.