Uppenbarligen finns det en lagbundenhet i det faktum att man omedelbart får väldiga blåsor på fötterna när man börjar springa efter ett längre uppehåll. Tjatigt. Likväl blev tiden bättre än i går: 32.54. Rätt måttligt fort på en halvmil.
Det är roligt att springa i skogen. Det mjuka underlaget och doften av skog gör att det känns behagligt.
Och medan man ränner omkring i skogen snurrar tankarna hit och dit. Bland annat funderade jag på att det ryska ordet för ollonborre – хрущ – måste vara ljudhärmande. För precis så ”hrsch, hrsch” lät ollonborren som flög in i mitt kök i går kväll. Och så tänkte jag på att den kommunikationsmodell jag funderat på i några dagar måste ritas om, så att begreppet ”message” ersätts med ”narrative”, och placeras på en helt annan plats i modellen.
Och när jag nu väl sprungit färdigt får jag vårda mina blåsor. Man har mycket att tänka på, som träningsfenomen.