Om hur det var förr i tiden.

En kompis till mig tipsade om en film nyligen – Darling. Jag har inte sett den, och skulle gärna se den. Anyway – jag kunde inte se den när den visades, och min kompis föreslog att jag skulle spela in verket.

Vilket fick mig att inse att jag inte har en blekaste aning av en susning hur man gör för att spela in filmer. Om det ens går numera.

Jag kan plocka fram filmer med fjärrkontrollen från ett filmbibliotek. Det finns aldrig några filmer jag har minsta lust att se, men jag slipper i alla fall gå ner till en videobutik – om det ens finns några såna längre – för att se att det inte finns något att hyra.

Men förr i världen, när det emellanåt gick något intressant på TV, så kunde man spela in film. Det fanns en liten scanner i hörnet av fjärrken, och i somliga tidningar fanns till och med streckkoder tryckta, där man kunde snabbt scanna in klockslag och kanal. Annars kunde man göra det genom en liten broschyr som ingick i videoinstruktionsboken. Och så kunde man titta på – till exempel – valvakan samtidigt som videon snällt spelade in något helt annat på en helt annan kanal.

Men sånt går inte längre. Och inte kan man ha flera TV-apparater längre, utan att i så fall ha extra abonnemang. Kulturskymning! Å andra sidan får man ha jättemånga fjärrkar nuförtiden.

I vilket fall som helst har jag fortfarande inte sett Darling.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.