Segerdagen hyllar det eviga kriget

Det är dags att sluta prata om att Putin vill ha något slags genombrott, någon seger att visa upp inför Segerdagen 9 maj. Det är helt ointressant för honom. Han vill inte ha segrar alls! Han vill inskärpa att kriget är evigt. Att angreppet på Ukraina är Rysslands svar på ett krig som Väst fört mot Ryssland i årtusenden. Jag skulle påstå att fyrverkerismällen ovanför Kreml är en del av samma berättelse: Ryssland försvarar sig mot en arrogant fiende för vilken inget är heligt.

För Putin och männen i Kreml är det kriget som är krigets mål. Det finns ingen som vill ha slut på konflikten. Möjligen vill de ha så lite pang-pang som möjligt – stridsvagnarna och flygplanen är dyra. Men de har inget intresse för en FRED. Idealtillståndet är den frusna konflikten, som i Transnistrien, som i Abchasien och Sydossetien. En frusen konflikt tillåter Putin att upprätthålla fiendskap på ett ganska billigt sätt, utan att behöva göra insatser för återuppbyggnad, politiskt inflytande för de territorier han kontrollerar.

Redan i det tal Putin höll när han beordrade angreppet på Ukraina var han tydlig med att kriget inte handlar om Ukraina. Det är – sade Putin – Väst som vill krig. Som vill Rysslands utplånande. Och det här är en berättelse som idisslats i Ryssland i årtionden, om inte århundraden. Ett otacksamt Europa förstår inte att Ryssland gång på gång räddat européerna: mot mongolerna, mot Napoleon, mot Hitler.

Putin kommer tydligen att hålla ett tal i morgon, 9 maj, på videolänk. Här kommer han att upprepa tanken på det eviga kriget. Det krig Ryssland utkämpar är INTE angreppet på Ukraina – det är en ”militär specialoperation”. Ryssland utkämpar ett försvarskrig mot väst, mot Amerika, mot anglosaxarna. Det här kriget pågår nu, det pågick i fjol och för fem och tio år sedan. Segern 9 maj var – har det visat sig – bara en delseger i Rysslands eviga försvar mot väst: då var det Hitler; innan dess var det Napoleon och på 1700-talet var det Karl XII. Men det är samma krig. Så, ungefär, kommer Putin att säga.

Hela den ryska krigsretoriken handlar om Rysslands tappra försvar. Kriget mot Ukraina beskrivs som en motståndshandling. Vi ser i dag massor med videor och tidningsartiklar där ryska experter och tyckare lyfter fram en förestående ukrainsk motoffensiv. Fienden beskrivs som övermäktig; de egna misslyckandena och missbedömandena lyfts fram: ”vi trodde på en snabb seger…”. Kremlmedierna längtar efter motoffensiven, eftersom den kommer att kunna användas för att beskriva Rysslands motstånd mot det blodtörstiga väst.

Så snälla: glöm det här med att ”Putin vill visa upp segrar”. I sammanhanget kan jag ju nämna, som en tröst, att Putin inte heller kommer att använda kärnvapen. Putin vill inte ha segrar. Putin vill inte ha något avgörande. Han vill ha ett evigt krig.

Själva segerdagen förutsätter att kriget fortsätter. Segerdagen firas för att uppmärksamma Rysslands makt, inte för att glädjas över att kriget är slut. Segerdagen är meningslös om inte kriget är evigt.

Jag vill lägga till att jag har träffat ganska många ryska veteraner från själva kriget. Deras minne skiljer sig från den berättelse om kriget (SEGERN) som Kreml vill hävda. Jag kan respektera dem, deras minne och deras berättelser. De berättar om rädsla och hunger, om hemlängtan och fasor. Deras vittnesmål tystas av Kreml.