Bland det jag gillar mest med kristendomen är att den är alldeles omänsklig. Skalar man av prästerliga förklaringar och utläggningar och går till själva bibeln finns det knappast någon tröst att finna där i en situation där vi måste ta ställning till våldet.
Jesus utgår från en privilegierad tillvaro i ett land med en fungerande ordningsmakt och tar avstånd från nationellt självbestämmande och ger entydigt stöd till ockupationsmakten.
När vi utsätts för våld, ska vi låta våldsmannen vara ifred. Vi ska inte göra motstånd, utan vända andra kinden till. Och hoppas att Gud ska straffa honom så småningom. Jesus utvecklar inte tanken vidare, men man får kanske utgå från att det här gäller rent generellt, och inte bara om vi får en örfil på kinden, utan även grövre våld. Jag bör alltså förstå det här som att om jag blir våldtagen bör jag, när våldtäktsmannen är klar med mitt rövhål, ”vända andra sidan till” .
Jag undrar om det här inte är det gudsbevis som teologerna sökt i tusentals år. Ingen, med någon som helst koppling till mänskligt liv och erfarenhet, skulle uppfatta det här som rimligt. Ändå är det en grundsats i kristendomen.
Det finns rätt mycket kick-ass i Gamla testamentet, men hela vitsen med kristendomen är att vi nu fått nya instruktioner. Visserligen säger Jesus att inte ett jota av den gamla lagen ska försvinna; han skärper den till och med. Om jag ser med lust på någon har jag redan begått äktenskapsbrott. Och bör, enligt Jesus, riva ur mig ögonen.
Hur många kristna följer just det budet? Luther tolkar det som att det visar att mänskligheten är oförmögen till att leva enligt Jesus, men det är alltså Luther som säger så, inte Jesus. Ingen som någonsin varit människa kan följa de här instruktionerna.
Hela kristendomen är så underbart främmande för allt mänskligt att det helt enkelt MÅSTE vara Guds egna ord. Eller mänskligt! Till och med en metmask gör motstånd när man trär upp den på en krok. Kristendomen är främmande inför skapelsen.
Aposteln Paulus är tydlig när han säger att de som härskar över oss, gör det på Guds uppdrag. Just det här stället, i Romarbrevet, skrivet långt efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd, motiverar allt kristet våldsutövande. Den som fått ett svärd i sina händer har fått svärdet av Gud. Blir vi utsatta för en våldtäkt, så är det Guds vilja.
Jag skulle gärna vilja komma till en avrundning där jag föreslår något bibelställe till tröst, men jag känner inte till något sånt. Det går nog att hitta platser som går att tolka som att vi inte ska vara passiva när vi ses någon annan bli angripen, men nu talar vi uteslutande om självförsvar. Och här finns inga andra instruktioner än att vända andra sidan till och lita till ordningsmakten.
Vi är så vana vid att kristendomen beskrivs som en fridens religion, och vi är vana vid att uppfatta Jesus som hemskt snäll. Men hur snällt är det här? Är inte Jesus rentav grymmare än den gammaltestamentliga Gud som kräver offer och dödade fienders avskurna förhudar? Kristendomen är fullständigt gudomligt omänsklig, människofientlig och motsträvig. Uppenbarligen ett verk av Gud, och inte något som människor suttit och hittat på för att trösta varandra.
Svaret på frågan i rubriken: ”Kräver Jesus att vi ska vända andra sidan till vid en våldtäkt” måste bli ”ja”. Han kräver det av oss.