Matvej Ganapolskij är en av Rysslands mest kända radioröster, men bor sedan flera år i Ukraina, där han också är född. Ganapolskij har bett mig översätta ett inlägg från hans Facebook-sida.
https://www.facebook.com/100000742473775/posts/5644989538869073/
Ni och vi befinner oss för första gången i ett sådant här krig. Det går rakt igenom oss och vi försöker dra slutsatser utifrån all denna fasa. Det är så här, förstår jag nu, att i varje krig finns det ett ögonblick när kriget – oavsett vad fienden kallar det, ”befrielsen av Donbas”, ”frigörelsen av de rysktalande” etc. – når en punkt där något vidunderligt inträffar och alla ord blir meningslösa och krigets innersta väsen uppdagas. Den punkten har nu nåtts och den kallas Butja och Irpen. Massmord på civilbefolkningen. Nackskott på bakbundna människor. Diken, dit nästan 300 civila människor kastats. ALLA manspersoner mellan 16 och 60 har mördats. Och detta bara efter en första blick på två befriade småstäder som en gång i tiden lugna och fredliga.
Det är då så här att man nu kan dra två slutsatser och ställa en fråga. Den första slutsatsen är att man inte längre kan tala om att ”inte alla ryssar är lika”. Det är klart att de är olika, men kriget har förenat dem, liksom det faktum att de inte kan eller vill stoppa det. Det är bara dumt att analysera orsaker till det här; det är helt enkelt så att det hela ryska samhället, med eller mot sin vilja, deltar i detta krig, mördar, våldtar, bränner. De mödrar som lämnar sina barn till Putin välsignar därmed deras mördande. De propagandister som besjunger mördandet. De människor som slåss om socker och toalettborstar på Ikea – alla är de delaktiga i morden på människorna i Butja och Irpen. Alla resonemang om graden av delaktighet är inte längre aktuella, ty vad spelar det för roll om du har skjutit eller levererat ammunitionen?
Den andra slutsatsen rör myten om att det galna Vilddjuret är omöjligt att få stopp på, och att det är omöjligt att få stopp på kriget just nu. Det är möjligt. Och alla vet hur. Men de som kan är antingen rädda eller ovilliga. Eller så hoppas de kunna lägga all skuld på Putin. Men det är omöjligt. Efter Butja är det omöjligt.
Nu till frågan. Och här riktar jag mig till Väst. Ni bevittnar Ukrainas Srebrenica. Ni bevittnar ett folkmord. Ni bevittnar Auschwitz, ehuru utan taggtråd och gaskamrar. Vad behöver ni mer för att stoppa Vilddjuret? Inte Putin, utan just Vilddjuret. Det monster som inte bara utplånar Ukraina, utan alla de värderingar som er värld, ert välstånd, vilar på. Är ni säkra på att om ni stänger luftrummet över Ukraina så trycker Vilddjuret på den röda knappen? Och om ni låter bli att stänga luftrummet, så låter det bli? Vem har sagt att det inte kommer att trycka på knappen ändå? Och är det här inte ändå det Vilddjur som det talas om i era trosskrifter? Även om det har ett namn och ett efternamn och ett helt land till sitt förfogande?
Låt gå. Ni samtycker med ert tigande till massmordet på civila ukrainare av rädsla för den röda knappen. Men då frågar jag er hur långt ska det gå? Vid vilket antal lik? Efter Butja och Irpen kan ni kanske säga att, nå, om Putin dödar 80 procent av Ukrainas folk, då stänger vi luftrummet. Eller 90 procent. Eller när ingen annan än Zelenskyj är vid liv längre, då stänger vi luftrummet. ”När hela Ukrainas folk är flyktingar i Europa, då stänger vi luftrummet” . Nej, just så säger ni ju inte. Det är ju absurt. Ni säger inte så, eftersom ni är kloka, men det är ju val snart och risken för att priset på korv och surkål ökar med 1 euro är värre än hotet om ett tredje världskrig. Ett krig som redan är i full gång, och redan sprider sig till era territorier. Och ni vet att det redan pågår. Och det är det hemskaste kriget i historien, för Hitler hade åtminstone en idé med sitt krig. Putin har ingen idé. Han vill bara ha ett krig för att utplåna allt mänskligt, ungefär som i Världarnas krig av H.G. Wells. Vi känner till historierna från science-fictionböckerna. Utomjordingar som anfaller Jorden. Ibland vill de ha vatten; ibland söker de ett nytt hem sedan deras egen planet utplånats. Men Putin har inget mål med kriget. Det är, förmodligen, något helt nytt i krigens världshistoria. Om han tillåts erövra nya territorier kommer de att förvandlas till det som är Ryska federationen i dag: ett förött land där våld, fattigdom och förfall härskar. Precis så har det gått med de territorier som han erövrat.
Jag tror att problem inte ens ligger i huruvida luftrummet stängs eller inte. Problemet är att vi nu inte har någon Churchill eller Reagan, utan bara Scholtz och Macron. Ja, visst finns Johnson och Duda och Biden, men de bestämmer inte allt. Och även de är rädda för att gå i krig, och hoppas att allt ska gå över och alla bli vänner till slut.
Men här är det inget som går över, säger Putin. Här har ni Butja, här har ni Irpen. Här har ni mitt folk, som jag aldrig behövt ge order om att mörda kvinnor och barn. Så har jag uppfostrat mitt folk under tjugo år. Och så ljuger vi om det är ukrainarna själva som har gjort det.
För många år sedan har världen förstånd att sätta stopp för Vilddjuret. Vi tog Berlin och därefter hölls en krigsförbrytartribunal.
Så vad behöver Putin göra för att världen ska bestämma sig för att stoppa honom.
Kommer det ens att finns en värld som kan stoppa Vilddjuret?