En alldeles särskild svårighet för översättare är att översätta mat. Råvaror är en sak, även om det är illa nog. Jag minns en matintresserad amerikansk kollega som desperat försökte hitta ”brisket” i Chisinau. Men brisket är en amerikansk styckdetalj, och moldaviska slaktare styckar nötkreatur på ett helt annat sätt.
Nå, mat. Det är inte ovanligt att folk i böcker äter, och då äter de naturligtvis på originalspråket. Med tanke på hur vi i dag är intresserade av olika kök så kan man ju som översättare hoppas på att läsarna är kunniga i matkultur, och att ord som ”meze” eller ”poutine” är begripliga. Kanske börjar det bli lite svårt med ”lagman” eller ”tjachochbili”, men då kan man kanske göra någon manöver i stil med ”lagman-soppa” och ”tjachochbili-kyckling” ellet så.
Men knappast någon mat är så spridd och mångsidig som det som i dag brukar kallas ”dumplings”. Bara här i Ryssland kan man sätta tänderna i åtminstone en fem-sex olika varianter: pelmeny, varenniki, manty, kurze, tjebureky… Kort sagt – små mer eller mindre munsbitsstora knyten av deg med något slags fyllning i.
I italiensk mat finns det ravioli, tortellini och ytterligare en mängd varianter. Gnocchi ska väl hänföras till den här gruppen.
Tyska knödeln, svensk pitepalt och kroppkakor är avlägsna släktingar.
Det är bara att fortsätta listan. Den är oändlig. Och det är kanske marigt att begära att alla läsare ska ha kunskap om hela världens alla dumplings på rak arm. Det är inte konstigt att översättare försöker ta genvägar. I en rysk roman som utspelar sig i Sibirien – där pelmeny är lite av en nationalrätt – låter översättaren ersätta pelmeny med ravioli.
Pang, så får man fel bilder i huvudet. I stället för ångande byttor med spänstig pelmeny, serverade med smetana, så får man associationer till tomatkladdig burkravioli och studentkorridorer.
I en översättning av Gogols fantasy-berättelse Vij äter en trollkarl varenniki, men han är så lat att han låter maten hoppa upp själv i munen på honom. I just det här fallet blev den tjänstvilliga maten till kroppkakor. Vilket ju är alldeles orimligt! Kroppkakor är alldeles för stora för att det ska vara bekvämt att ha dem inhoppande i munnen. Nej.
Det här är inte bara ett problem när ryska romaner ska översättas. I Nobelpristagaren John Steinbecks roman En underbar torsdag arbetar en kock med författardrömmar på ett horhus i Monterrey. Kocken är värdelös på alla sätt (det lär vara ett elakt porträtt på Truman Capote) och han skriver en obegriplig roman på grönt papper med gröna färgband i skrivmaskinen. Men han lagar fantastiska kroppkakor.
Och så hamnar man fel igen. Kroppkakor i Kalifornien? Jag har inte idats leta upp boken på engelska, men vad kan det vara kocken tillreder? Dumplings? Ravioli? Vad åt man för slags degnyten i Kalifornien på fyrtiotalet?
Det finns ett slags Schylla och Charybdis översättare måste manövrera mellan – hur mycket ska man ”försvenska”? Hur mycket ska man behålla originalspråkets vändningar och begrepp? Flash Gordon blev Blixt Gordon på svenska, för man trodde ingen skulle begripa vad ”flash” betydde. Tjeburasjka blev Drutten på svenska, medan ingen i dag skulle översätta Teenage Mutant Ninja Turtles med Muterade tonårsninjasköldpaddor. Svampbob Fyrkant blev översatt till svenska i alla fall.
Nej, nu går jag och lunchar. Den dagestanska restaurangen serverar kurze i dag.