Jag tror rätt få svenskar skulle kunna placera in namnet ”Hildur Bock” i den litterära kanon. En googlesökning på ”fröken Bock” ger 1130 träffar. Gör vi exakt samma sökning, fast på ryska, får vi närmare en halv miljon träffar. Det är fler är Karl XII.
Det är bara Karlsson på taket som kan konkurrera med Hildur, och deras öden är naturligtvis starkt sammankopplade. Vi obildade svenskar kanske inte omedelbart kopplar samman Karlsson på taket med fröken Bock, men i Ryssland är det ett par, lika starkt kopplade till varandra som Stålmannen och Lex Luthor, Läderlappen och Jokern, Musse Pigg och Spökplumpen, Ormus och Aruman, X och Y, Ture Sventon och Ville Vessla, Jesus och Pontius Pilatus. Fröken Bock är Karlssons, och kanske hela mänsklighetens, fiende.
Det är inte säkert att Astrid Lindgren riktigt hade de ambitionerna när hon introducerade ungmön Hildur Bock i andra boken om Karlsson på taket, men i stort sett var det den rollen fröken Bock fick i Ryssland. Hon är den tyrann som Lillebror måste befrias från; och det är Karlsson som leder upproret.
I sovjetiska termer; Lillebror är proletariatet, fröken Bock är det repressiva systemet och Karlsson är Partiet.
Nej, det kanske är att ta i, men lite ligger det i det här. Karlsson på taket är, i den ryska versionen, en historia om befrielse. Lillebror är en hämmad, ensam pojke, som genom Karlsson får självsäkerhet, djärvhet och frihet. Mot honom står – fröken Bock. Denna gamla sura ungmö – som faktiskt till slut faller för Karlssons friskhet och charm och blir uppenbart förälskad.
I de sovjetiska – fullständigt underbara – tecknade filmerna om Karlsson gör den legendariska skådespelerskan Faina Ranevskaja fröken Bocks röst. Ranevskaja ger fröken Bock ett djup som inte alls finns hos Astrid Lindgren. En värme bakom hårdhet. Ett bultande hjärta bakom neddragna mungipor.
Så – Ryssland har tagit till sig ”Husbocken” – i den ryska översättningen ”Husplågerskan” – fröken Bock. Det finns mängder med anspelningar på fröken Bock in tidningstexter och böcker, och tiotals kaféer uppkallade efter fröken Bock.
Just nu i Moskva ges en monolog på en av stadens ledande teatrar: Hildur Bock verkliga historia. Pjäsen, skriven av Oleg Michajlov, har fått mycket fina recensioner som en bild av ett svårt kvinnoöde i Sverige under 1900-talet. Skulle en sån här pjäs kunna ges hos oss? Skulle vi bry oss om att ta reda på vem hon var, fröken Bock? För ryssarna är det här en efterlängtad möjlighet att närmare lära känna en person de har en relation till. Kanske skulle vi ha lättare att intressera oss för fru Pruselius från Pippi Långstrump.
Kanske kunde översättningen av Michajlovs pjäs bli relevant om vi bytte Astrid Lindgren-käring?