Övergrepp begås av enskilda, oavsett ”kultur”, ”ras”, ”kön”, ”klass” eller andra sociala kategorier. De händelser vi hört om våld mot kvinnor vid festivaler, stora evenemang och på arbetsplats är manifestationer av enskildas val att tafsa, förnedra, begå övergrepp. Det finns utan allt tvivel sociala mönster som skapar strukturellt förtryck – av kvinnor, minoriteter, etniciteter, klassrepresentanter och så vidare, men rättssamhället kan inte använda dessa sociala kategorier som instrument för att beivra våldet.
En ”kultur” begår inte ett övergrepp. Ett övergrepp utförs av en gärningsman.
Detta är ett fundament i ett rättssamhälle. En människa kan endast dömas för sin gärning. Inte för sin identitet.
Det är ointressant om det är ”män” eller ”ungdomar” eller ”asylsökande” eller ”låginkomsttagare” som begår ett brott. Det är inte ”männen” eller ”de asylsökande” eller ”fattiga” som kollektivt bär ansvaret. Ett rättssamhälle accepterar vare sig begreppet kollektiv skuld eller kollektiv dygd.
Finns det mansnormer som ”tillåter” män att uppföra sig som svin? Ja, absolut.
Finns det traditioner av vidrig kvinnosyn bland asylsökande? Med all sannolikhet, ja.
Men endast de som faktiskt utför övergreppen bär ansvaret. Endast dem ska det demokratiska rättssamhället lagföra och bestraffa på ett rättssäkert och korrekt sätt. Annars är vårt samhälle inte längre en rättsstat.