Kommanodrop hördes:
– Ge fyr!
Och salfvan
smattrade.
Från alla håll
blixtrade elden ur gevärsmynningarne mot folkmassorna. Det var inga lösa skott.
Öfverallt stupade sårade och döde till marken.
Massan greps af
raseri och fasa. PÅ somliga ställen sökte den kämpa mot soldaterna och svarade
med revolverskott och påkslag, men på andra punkter flydde den, gripen af vild
panik.
Och kosackerna efter,
styrande midt in bland de flyende, sporrande sina hästar att taga höga språng
in i tjockaste trängseln. Män och kvinnor blefvo kullridna, piskade,
sönderhuggna. Benpipor krossade, ögon utsnärtade, magar intrampade, huvfuden
kluvna
Och högre än alla
jämmerskrin och rop och förbannelser smattrade skotten åt alla håll och i
synnerhet där massan tycktes vilja sätta sig till motvärn.
Gripen af förtvivlan
och raseri flydde den, efterlämnade högar av sårade och döde.
Platsen framför
Vinterpalatset, nyss så målerisk och praktfull såg ut som en slaktarebutik.
Öfverallt blodiga, lemlästade kroppar.
Och oupphörligt
gjorde kosackerna utfall efter de redan flyende. Deras lust, deras njutning var
att piska värnlösa (Nicolai Heiden – pseud. för Nils Hydén – Under tsarens
knutpiska, 1905).