Nästan alla jag träffat som sagt att de aldrig varit i Ryssland brukar ange som orsak att det ju bara är grått och tråkigt där. Det är inte grått och tråkigt i Ryssland. Eller Ukraina. Just nu är jag i Ukraina och det är inte Ryssland. Inte mer än Sverige är Tyskland. Eller Uruguay.
Det är som sagt inte så värst grått i Ryssland (eller Ukraina, inte gråare än i Kista eller Norrtälje), men det är klart att det inte är så svårt att hitta grått om man söker lite. Lägg till tjock dimma och februarislask och vips får vi alla tänkbara nyanser av grå.
Jag tänker ibland på att orden grå och gråt ligger nära. Det finns nog ingen koppling egentligen Men det finns en melankoli i vårvinterns slask och bakgator i nedslitna städer i Östeuropa. Och melankoli är en ganska vacker känsla. Jag har hört någonstansifrån att tårar är den enda kroppsvätska som inte väcker äckel. En tår är något vackert.
Och kanske vill jag tro att även färgen grå har samma ton. Grå är aldrig grällt. Grå är stillsamt och ofta lite varmt på något vis: en grå yllefilt, en rock av vadmal. En varm stuga i skogen. Eller en bakgård i en sliten stad i Östeuropa.
