En helt annan historia.

Det finns en legend som säkert inte alls är sann: när Moskvas tunnelbana projekterades fanns det inga planer på en ringlinje. Men hur det nu var så råkade Stalin ställa en kaffemugg på kartan, och frågade varför inte ingenjörerna talade om den runda linjen mitt i Moskva. Ringlinjen är brun på kartsystemet; precis som kaffet som Stalin drällde på kartan.
Det är naturligtvis en saga, men att Stalin satt spår i Moskvas kollektivtrafik är ändå fullkomligt uppenbart. Pun intended.

Om Majakovskaja-stationen är en uppvisning i stram elegans, så är Komsomoskaja en orgie i barock överlastning. Stationen invigdes 30 januari 1952, drygt ett år innan Stalin dog. Arkitekten är en av Sovjetrysslands mest meriterade – Alexej Sjtjusev, född 1873 i Chisinau, och död 1949, flera år innan tunnelbanan invigdes. Han är mest känd för att ha ritat Leninmausoleet vid Röda torget.

Hans karriär är lång och märklig, och han hann testa en mängd olika stilar. När han fick jobbet att designa den här stationen var han genast inne på barocken, och det är ändå ganska spännande att en känslig och begåvad konstnär kunde hitta så rätt för att skildra sin tid. Sovjetunionen efter andra världskriget under åren fram till Stalins död hade förvandlats till ett Imperium. Ryssland har alltid varit en stormakt med imperialistiska ambitioner, men fram till andra världskriget var imperialismen inte så… Ja, den hade ännu inte blivit ett estetiskt ideal.

De stationer som byggs under de här åren pöser av svällande barocka former, bladguld och rubinrött överallt. Hade kejsar Nero byggt en tunnelbana i Rom på sin tid skulle den sett ut så här.


Det är överväldigande, och just Komsomolskajastationen är väl den som man brukar tänka sig, när man talar om Moskvas tunnelbana – med kristallkronor i taket.


Jag tycker alltid att man känner något slags ursinne i den här stilen. Det finns en aggressivitet i alla dessa ornament, en oro – kanske ett spår av det mindervärdeskomplex som man ofta möter i Ryssland, i synnerhet bland makthavare. ”Vi måste bygga större, dyrare, värre, högre, bredare, förgylldare… för att visa att vi är minsann lika bra som andra.” Inga kostnader sparas, men i bortre änden står en staty av Lenin och ser bortglömd ut bland gamla stegar och annan bråte. Som i en kejserlig städskrubb.

2 reaktioner till “En helt annan historia.”

  1. Mycket fint skrivet, ett personligt porträtt av en tunnelbana. Jag blir intresserad på mer och blir definitivt sugen på att åka dit!

  2. Mycket fint skrivet, ett personligt porträtt av en tunnelbana. Jag blir intresserad på mer och blir definitivt sugen på att åka dit!

Lämna ett svar till Maria Magdalena Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.