Till svunna tider.

Jag köpte en ny scanner. Jag hade i och för sig NÄSTAN en scanner i och med att min skrivare kan scanna, men nu köpte jag en BRA, med en speciell mojäng för att scanna negativ.
Jag har ju fotat sen tonåren, och jag har en SÄCK med negativ i ett skåp. Så nu har jag börjat scanna, och sätta in neggen i negativmappar. Det är ett drygt jobb. Men rätt häftigt och storartat. Jag har inte haft någon som helst ordning på mina negativ. Lyckligtvis ligger de flesta kvar i sina fotokuvert, men många har legat huller om buller. De hullrigaste och bullrigaste har jag börjat med.
Och fram kommer, i oväntad skärpa, bilsemestrar till Öland, sommarvikariat i Moskva. Bilder på mina barn som små, små flickor och mig själv som och rätt skrämmande ung.
Det tar ett bra tag att mana fram digitala bilder av analoga negativ, men jag är ändå imponerad av resultatet. Vissa bilder kommer jag ihåg, andra känner jag inte alls igen.


Den här känner jag igen. Jag blir varm om hjärtat.
Det långsamma gnisslandet från scannern lovar överraskningar varenda gång. Jag sitter och ler och glömmer att jag egentligen… Ja, jag har roligt, kort sagt.

En kommentar till “Till svunna tider.”

  1. Det låter som en väldigt trevlig tillvaro, tillbakablickandet, inse allt roligt man faktisk haft…å även se barnen när dom var små, å minnas…:-)

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.