Det värsta jag vet är att ta itu med saker. Börja träna igen, till exempel. Nu har jag inte sprungit sen i JULI!!! Och just den här veckan är jag förkyld, så då kan jag ju inte. Och förra veckan hade jag inte med mig löparskorna, som förresten är spruckna och snörena är av och det är hål på knäna på träningsstället. Och det finns ändå ingen bra runda som är lagom lång, och det är tjatigt att springa fagerskogen flera varv. Och är det inte lite regn i dag?
Någon gång ska jag ta ställa upp i VM i bortförklaringar.
Eller BOKFUCKINGFÖRING! Jag avskyr bokföring. Okej, jag tycker rätt bra om att få in pengar i firman, men kredet och debet och verifikat… Redan orden är små taggrådar med minor invävda.
Eller den där boken som jag borde skriva: om löpning eller Stalin eller pumpaodling eller hoten mot världsordningen (jag har en gammal idé om att jämföra olika tiders hotbilder… i dag hotas ”vår världsordning” av islamister. För femtio år sen var det världskommunismen. För hundra år var det judarna. Eller katolikerna. Min hypotes är att skilda tiders hot har väldigt mycket gemensamt. Och nästa gång är det antagligen kineserna som kommer att vara hotet mot världsordningen). Men jag ids inte ta itu med det.
Om jag bara iddes skulle jag ta itu med min brist på ork med att ta itu med saker. Men just nu har jag andra grejer som måste fixas först.