Jag har uppfunnit ett nytt versmått, eller kanske snarare en diktform: Haipu. Det är en utveckling av det japanska versmåttet haiku, men måste sluta med en mediekliché. Och så är det tjatigt att räkna stavelser, så det struntar man i. Men så här ungefär, tänker jag mig:
Män kämpar om läder på gräs
kärlek, hat och svett
Bollen är rund.
Glömska, tack du söta glömska
Fjolårets slocknade stjärnor
Här är hela listan.
En stjärnbild av tomhylsor på marken.
Meningslöst våld i meningslöst land.
Inga svenskar rapporteras drabbade.
Jag tycker det här blir både vackert och rörande.
Vilken finfin diktform! Jag ska använda den som alternativ till haiku i skolan! Kom själv på ännu en variant – vi kan kalla den hairu. Man inleder med två boktitlar och avslutar med en kliché vilken som helst:Innan frosten.Hundra år av ensamhet.Det var bättre förr. Inte lika skapande som Haipu, men ganska kul!Josef hälsar!/Anna