Jag har bestämt mig: jag är FÖR monarkin. Inte på grund av fåniga prinsessbröllop, och inte för att jag tror att Electrolux kan sälja fler kylskåp som de gör i Italien eller wherever tack vare konungens strålglans. Nej, jag är för monarkin, eftersom jag anser att den har en roll i demokratin.
Medeltidens furstar hade hovnarrar. I den tid när kungamakten var absolut, hade hovnarren en roll som sanningssägaren. Narren påminde monarken om att hans makt faktiskt var begränsad. Makt är flyktig.
I dag har vi inte så många absoluta monarker i världen. Sverige är en demokrati – ett folkvälde. Och monarkins roll i den svenska demokratin är att vara narrhov. Kungafamiljens uppdrag är att vara de verkliga härskarnas – folkets – pajasar. Monarken och dess barn påminner oss om att demokratin ständigt måste erövras. Hans majestäts och deras kungliga högheters pajaskonster gör att vi inser vad som skulle hända om andra än folket styrde vårt land. Vårt svenska narrhov är den svenska folkmaktens hovnarr. Så därför är jag monarkist. Det är så roligt med alla bjällror och tokigheter!