Soligt och kallt i dag, spåret lite mer upptrampat och lättsprunget. För första gången på rätt länge gick det lite fortare att springa. Men målet, att springa en mil på under en timme, känns väldigt avlägset.
Men det ska sägas att det känns bättre att springa när det är soligt och kallt, som nu. Jag gruvar mig för när det börjar töa ordentligt, och spåret blir moddigt och halt.
Dagens musik:
Кино – Пачка сигарет
Shellac – This is a Picture
Faxe – Time for Changes
Kiko – Electricity
Le Tigre – Deceptacon
Klaatu – Hope
μ-zic – World of Leather
Krishna P – Circulate
Ja, det är liksom det jag också väntat på: när kommer knarket? När blir man beroende? Har jag fel på belöningscentrum i hjärnan, eftersom jag inte är beroende av vanligt knark heller?
Jag har sprungit mycket fast inte särskilt långt. Har väntat på den där kicken, den som får en att längta. Har aldrig hänt. Nu springer jag inte.