Enköping. När jag var femton började det snackas om att Beatles hade återförenat sig i smyg för att kolla om det var DE eller deras namn som sålde. Min musiklärare på Hertsöskolan visste att jag gillade Beatles och han spred snällt ryktet till mig. Det band som utpekades som de återförenade hette Klaatu och fanns naturligtvis inte på någon skivaffär i Luleå.
Lyckligtvis hade vi med stor möda lyckats samla ihop till en ohygglig massa pengar, så över Valborg i nian kunde vi ta bussen till Stockolm, där det fanns större skivaffärer än i Luleå. Och visst hade de Klaatu – andra skivan, Hope.
Häromdagen råkade jag nämna Sune Violent and the Glassbreakers för en kompis, och damen i fråga hade aldrig hört talas om verket. Och eftersom vi hade Internet nära till hans kunde jag hitta låten – från Norrbottens järns album Drömmarnas värld. Musik, skivomslag och allt – på en rysk sajt…
Hallå, hallå, alla jävla bönder
här kommer vi, som super och slår sönder
Hotellets lyxinredning kan ni stoppa upp i häcken
Snacka med vår manager, så skickar han er checken
Och även Klaatu, tamefan, som alltså tidsmässigt är ungefär samtida. Den skivan lyssnade jag på i stort sett dygnet runt i säkert två år. Mitt vinylex ligger antagligen nere i förrådet, om inte min förstfödda norpat den av någon anledning. Klaatu är finnbara på youtube. http://www.youtube.com/watch?v=IrpindPrm6s&feature=related och http://www.youtube.com/watch?v=elhTaC6jr88&feature=related och http://www.youtube.com/watch?v=erL15K5eRnI&feature=related
Men jag tycker nog att Klaatu har överlevt bättre än Norrbottens järn.