Enköping. Jag sitter hemma och slöar på dagen, och inser att alla program handlar om kläder och mat. Och jag inser tillika att jag tycker att mat och kläder är ointressanta. Jag både använder och behöver såväl mat som kläder, men jag tycker inte vare sig det ena eller andra är intressant. Mode är lika ointressant som fotboll. Mat är lika ointressant som dans.
Det här är nog nästan så nära man kan komma kätteri i dagens Sverige. Mat och mode är på något vis kvintessensen av det vi förutsätts älska i konsumtionssamhället. Men kan jag rå för att jag tycker att det är tråkigt att hacka lök och steka köttslamsor? Men alla våra medier förutsätter att vi fascineras av köksarbete.
Men effekten har blivit att mat har förvandlats till en tung prestigegrej. Har man gäster så gäller det att komponera en sofistikerad meny av märkvärdiga råvaror, tillredda med sällsynta och exotiska metoder. Det finns åtskilliga undersökningar som visar att ta emot gäster utgör en svårartad stress. Så pass att man hellre låter bli. Och så lägger man förmögenheter på fina kokböcker, men äter Familjen Dafgårds uppmikrade Herrgårdskebab, rea denna vecka på Ica Nazi.
Jag har bestämt mig för att undvika kokböcker. Jag har Vår kokbok – världens tristaste och enklaste kokbok – och det får räcka. Men jag tänker aldrig plocka hem frysta grönsaker eller djupfrysta middagar. Och aldrig att det kommer pulvermos över min tröskel.