Enköping. Jag har alltid varit svag för den här perioden – efter julhelgerna, då årets raksträcka börjar. I flera veckor råder arbetsro, fem dagars vecka, lite vila. Vardag, helg, vardag, helg i en behaglig rytm. Inga tramsiga klämdagar och dumma ledigheter och högtider som kräver middagsansträngningar. Bara en skön blandning av jobb och inte jobb. Det blir ljusare ute – redan i slutet av januari märker man det. Och det här är en tid som går som en blixt. Talgoxarna börjar sjunga. Februari kommer med den riktigt stränga kylan, men också med dagsmejan. Och i mars är det allvar. Vintern är bruten och vi behöver inte längre den här expressnabba perioden. I april saktar tiden in igen och i maj tar den små små steg som inte börjar sträckas ut förrän i augusti.