Om glansen från Warszawa-bilarnas plåt.

Warszawa. Hur vet man att en bil kommer från Polen? Jo, det syns på lacken. Jag är i Polen för första gången sen juni 1985, och sen dess har det blivit bättre väder. Då regnade det oavbrutet i flera dagar, vi bodde på ett hotell som kallades Grand. Ödsligt var det och lite slitigt. Längst uppe fanns en bar där man betalade med utländska (dvs dollar och tyska mark) pengar. Jag tror att det fanns striptease där också. Och Polen gjorde 1985 överhuvudtaget ett chockerande intryck av överflöd och lättsinne. Åtminstone om man kom dit från Minsk, som vi. Jag var reseledare på en bussrundresa med Fritidsresor – ”Tre öststater” kallades resan. Ingen superhit, faktiskt. Två veckors bussåkande: Åbo–Leningrad–Novgorod–Moskva– Smolensk–Minsk–Warszawa–Poznan–Berlin–Malmö–Stockholm.
Jag minns känslan av värme och mjukhet från Warszawa 1985. Det har var mitt under militärdiktaturens tid, men jämfört med Sovjet var ju Polen ett land av överflöd och frihet. Och intrycket nu är lite det samma: en särskild sorts värme. En säkerhet, en självkänsla. Polskhet. Det är faktiskt mysigt att vara tillbaka.