Askö. Det är något visst med den här tiden på året. Hösten ropar från skogen och ger sig till känna, men sommaren sitter lugnt och tryggt och uppför sig som om ingenting kan rubba den. Allt är fylligt och runt, uppsvällt av mognad och fruktbarhet. Grönheten är grön på ett nytt sätt.
En regnig dag ger höstkänsla, en solig dag: sommaren är evig. Kvällarna mörknar och ljuden från skogen blir annorlunda. Lavendeln blommar och dignar av fjärilar och under björkarna kommer de första björksopparna fram.
Stans sommargäster flyttar söderut, till hårda hus av sten och balkonger mellan ekande gårdar. Inga svalor flyger längre mellan grantopparna. Fem blommor sitter högst upp på en gänglig och nästan tom fingerborgsblomma: förgänglighet! Men för en humla verkar de här sista blommorna vara ett fynd: hon snokar noggrant igenom blommorna och flyger hem till hummelhuset, uppfylld av chanserna på att bli Månadens Medarbetare.