Askö. Ett fint gammalt axiom lyder: if it ain’t broken, don’t fix it. Det irriterade mig att det droppade lite från ledningen till tvättmaskinen. Jag bestämde mig för att sätta dit linblånor. Jag skruvade glatt loss alla kopplingar och rev blånor i lagom längd och skröv så fast kopplingarna igen. Och naturligtvis, när jag slog på vattnet igen, uppstod dekorativa små fontäner i stället för det löjliga lilla droppet. Stängde av vattnet, av med kopplingarna igen. blånor och täckkitt. Ihop med eländet. När jag försiktigt slog på vattnet igen: nästan bra, men sämre än tidigare. Nytt försök. Nästintill acceptabelt. Men nu började tvättmaskinen konstra i stället.
På’t igen. Efter ytterligare ett par isär- och ihopsättningar fungerar nu hela anläggningen nästan lika bra som innan jag lagade den. Fast det droppar mer. I morgon ska jag laga sönder rören ännu mer. Det är trots allt ganska roligt att moka rör.