Askö. Pären! Det kosmiska mysteriet! Den fullständigt orimliga matematik som säger att en potatis plus en plätt jord blir tio potatisar! I dag tullade jag på potatisskörden, mest för att kolla hur det såg ut. Potatisen har stått hög och grann i ett par veckor och blommat med vita blommor och det är utan tvekan så att jag varit nyfiken. Det kändes lite fånigt att lägga ut potatisen i fåror i somras, och de första skotten var ganska ynkliga. Men sen tog det fart: blasten sköt upp och är väl nästan meterhög nu.
Vi odlade ju alltid potatis hemma i Vännäs, och jag minns ständigt hur pass känsligt det var med skörden: frosten fick inte ta potatisen. Frosten brukade komma i slutet av augusti – överhuvudtaget verkade trädgårdskulmen och frosten sammanfalla. Att försvara mammas dahlior mot frost var det stora uppdraget i augusti. Och att se till att frosten inte tog pärena.
Alltså kunde jag ju inte för min livligaste fantasi tänka mig att man kunde ta upp potatis i juli! Men det gick. Min första egna potatisskörd står i köket och väntar på att bli lunch. Bara potatis. Salt. Lite dill och smör. Min egen potatis, min egen dill. Det funkade! 
