Eurotour-2009.

Riga. Plötsligt är jag i Riga. Det är inte så konstigt, eftersom mitt flyg var bokat via Riga, men plötsligt är jag fast i Riga. Det var snökaos i Petersburg, och planet blev sent. Vi landade 22.56, och flyget till Tbilisi skulle gå 22.45. Jag och en georgisk herre blev kvar. Mer synd om honom, ärligt talat, eftersom han inte hade Schengenvisum och därför blev hänvisad till att sitta på flygplatsen hela natten.
Medan jag – på Air Baltics bekostnad – placerades på ett hotell och ska åka till Istanbul i morgon! Konstantinopel! Där kommer jag att få sitta i fjorton timmar ungefär och invänta avresan till Tbilisi. Kanske finns det utrymme för att åka in till stan: jag har aldrig varit i Istanbul.
Men jag är lite trött på att vara ledig. Jag vill hem till Tbilisi och packa upp mitt bagage. Om jag ska till Istanbul skulle jag vilja komma till Istanbul på riktigt, inte mellan två flyg.
På bussen från flygplatsen till hotellet talar jag med chauffören. Det är mysigt att tala med letter på ryska: deras brytning är mjuk och enormt behaglig av någon anledning. Och jag konstaterar än en gång hur pass mycket mer närvarande Det Ryska är i Riga än i Tbilisi. Till och med taxibilarna ger en gammal sovjetresenär nostalgiska känslor: lediga taxibilar har en grön lampa i vindrutan: precis som i Sovjet. Taxametrar, precis som i Sovjet. Dock inga gula Volgabilar längre. Men de gröna små lamporna! Hej Sovjet! Fast Lettland tillhör en annan union numera, och Moskva är inte längre Lettlands huvudstad.