Ingen mat?

Tbilisi. I dag tog jag en promenad efter jobbet. Jag köpte en tekanna och en dvd-spelare. Jag kan ju inte hålla på att inte ha en dvd-spelare i lägenheten längre. Hur skulle det se ut? I varje fall: februarisöndagkvällen var mild, och solen var på väg ner över Mtsatsminda-berget. Den bisarra ljussättningen på TV-tornet börjat glittra och glimma och jag bestämde mig för att det var tid att kontrollera hur det stod till med katt-tanten som jag skrev om i fjol höst: http://prat.korrespondentmedia.se/#post178
Och tänk: Ingen katt-tant. Hon sa att hon kommer till parken för att mata katterna varje kväll klockan 18, men nu var klockan redan kvart över, och ingen katt-tant fanns på plats. Däremot fanns det katter. Ett helt litet gäng av katter satt med ungefär fem meters mellanrum och låtsades som om det var en ren slump att de satt där.
Följande teorer föreligger: 1. Tanten är helt enkelt försenad lite. Det här är ett land där fröken Ur går efter. 2. Tanten ljög skamlöst om sin verksamhet och kommer inte alls med mat åt katterna varje dag. Men varför sitter i så fall katterna där och väntar? 3. Något har hänt. Katt-tantens son bor i Israel: kanske har hon rest hem till sitt historiska fosterland.
Jag stannade inte för att ta reda på sanningen. Katterna väntade fortfarande när jag gick. Ingen videokabel följde med i DVD-spelaren.