Dags att skaffa sommarkatt!

Katten fick följa med till stugan. Stadskatten som aldrig upplevt mer utomhusmiljö än vår balkong fann sig plötsligt i en tillvaro full av gräs och buskar, men hade från första ögonblick fullt klart för sig var hennes plats i näringskedjan var: överst. Hon smög omkring och var en liten tiger i ekosystemet i flera dagar. Aldrig långt från huset, helst med oss inom synhåll. Men natten till söndagen stannade hon ute. Inga lockrop hjälpte och katten var kvar i mörkret. Natten var kall och rå och på morgonen var hon fortfarande borta.
Vi ägnade hela söndagen åt att promenera runt i Roslagsskogarna och ropa ”Silfie, kss-kss-kss!”, utan att hon gav sig tillkänna, och det var väl bara att acceptera: vårt prickiga monster befann sig antagligen inuti en räv.
Och aldrig har matskålarna sett så små och sorgliga ut. Hela stugan var alldeles full av ingen katt.
Men ett dygn senare satt katten på grusgången vid stugan. Svansen var som en badboll, men hon var inte riven eller skadad. Bara uppjagad. Hon hade svårt att lugna sig och ryckte till varje gång det knäppte i brasan. Till slut somnade hon och sen somnade även jag. Jag drömde att hon sov och att hon ryckte och sparkade i sömnen. Hon hade på sig en svart munkjacka. Lilla tonårskatten.