Powerpoint.

Jag har under några dagar avnjutit en rad – en rätt lång rad – föredrag av herrar från olika myndigheter. Ett par slanka herrar, ett par trinda. En med synnerligen tjusig kostym och en slips som jag gärna skulle snott om jag varit lite skickligare som ficktjuv. Slipstjuv. Jag behöver inga fickor utöver de jag har. Ett par andra myndighetsherrar med mer, hur ska jag säga, KappAhls/Dressman-aktiga kostymer.

Två saker har slagit mig. Tre är de saker jag slagits av under dessa dagar. För det första – en förkärlek för organisationsplaner. Myndighetsherrar tycker att det är både viktigt och fascinerande att förklara VAR i organisationen de befinner sig. Och att det är just deras avdelning som är liksom själva essensen i de myndigheter där de innehar sin tjänst. Alla andra avdelningar och sektioner är i första hand stödfunktioner till deras sektioner och avdelningar. För det andra – en förkärlek för förkortningar. Kan något sägas med en förkortning, så ska det sägas med en förkortning, även om alla skulle förstå ordet personalplanavdelningen bättre än PPA. Men käcka förkortning skapar gemenskap. Okej, du jobbar på PPA. Cool.

För det tredje är det viktigt för myndighetspersoner att framställa deras egen myndighet som den myndighet som räknas. Alla andra är bara fjompiga byråkrater, fast i 1600-talets oxenstiernska ämbetsmannatraditioner. Men, vi…
För det fjärde – ty fyra saker har slagit mig under dessa dagar av en sällsynt myndighetsexponering – för det fjärde är dessa herrar rent groteskt förtjusta i powerpointpresentationer. De älskar powerpointpresentationer. De skulle vilja gifta sig med powerpointpresentationer om de inte redan vore gifta.

Det intressanta med powerpointpresentationer är att de tillåter en föreläsare att framträda i halvdunkel, så att det ska vara lättare för åhörarna att sova eller skriva kärleksbrev eller planera powerpointpresentationer. Normalt består en powerpointpresentation av antingen exakt samma saker som föreläsare säger. Han säger: synergieffekter, och så framträder, som genom ett under, ordet synergieffekter på Stora skärmen.

Sedan, nästa bild, står hela texten i det lagförslag som ska diskuteras – 3000 ord – och vår föreläsare kan då antingen läsa upp hela texten, eller säga: ja, där ser ni texten i lagförslaget, och så viftar han med en laserpekare. Viktigare avsnitt är markerade i samma färg som bakgrunden, så att det inte ska kunna gå att läsa vad det står.
Eller så avbildas cirklar, ellipser och/eller andra geometriska figurer. Vår föreläsare säger att myndigheten samarbetar med den andra myndigheten, och vips, som genom ett under, framstår två cirklar med ett streck emellan: den ena cirkeln föreställer den ena myndigheten och den andra cirkeln föreställer den andra myndigheten. Sen säger han ”och rapporterar direkt till departementet” och så framträder – rent magiskt – en OVAL där det står ”departementet” och en pil från myndigheten och uppåt.

Då och då förekommer ”skämtteckningar”. Oftast från myndighetens egen tidning, eller så, illa kopierade, ur någon annan tidning. Då säger föreläsaren ”ja, så här kan man ju lite skämtsamt ställa upp det… Hö, hö…”

Ett specialfall är den vansinnigt komplicerade illustrationen. Föreläsare vill kanske beskriva hur krångligt ett visst problem är, och har därför suttit en halv natt och ritat cirklar och ellipser med pilar mellan. Normalt brukar en sån illustration bara användas för att säga: ”ja, som ni ser är det här komplicerat…”

En oväntad bonus med powerpointpresentationer är att föreläsaren får maximalt med möjligheter att vända sig bort från publiken (så att han slipper se att de sover, skriver kärleksbrev eller förbereder egna powerpointpresentationer).

Det listiga i det hela är ju att de skapar en illusion av att föreläsaren är förberedd. Han kan sitta en hel dag och slita hund med sin powerpointpresentation inför den viktiga konferensen nästa vecka och därmed slippa riktiga arbetsuppgifter.

När jag blir stor ska jag också jobba åt en myndighet och göra powerpointpresentationer.