Blöt måla!

Egentligen hade jag tänkt ägna ett par påsklediga dagar åt att begräva min sommarstuguträdgård, men alldenstund arktiska förhållanden behagade råda, så fick vi tänka ut en plan B. Vi bestämde oss för att måla.
Vår stuga är till största delen byggd och inredd på 80-talet, när det var ohyggligt inne med omålad furu i sommarstugor. Hela stugan är inredd med omålad furupanel: väggar, golv, tak, garderober, lampor… En veritabel omålad furupanelskataklysm. Ja, det är det. Men jag tycker att omålad furu känns alldeles för mycket bastu, och jag och min fru har länge talat om att vi borde måla om. Så nu gjorde vi det.

Och det är oerhört tillfredsställande att se ett rum förvandlas så här. Redan första lagret färg – den stinkande grundfärgen – ger en aning om vad som är på väg att hända
Fast det är rätt drygt med grundfärgen. Den luktar gräsligt illa, och är liksom sträv att måla med. Men redan nu, med detta första slabbiga vitfärgslager, ser man panelen vakna på något vis: kolla i taket på bilden ovan: det är samma panel på väggen. Jämför med den omålade väggen – ådringen och kvistarna gör att profilen inte syns.
Jobbet är gjort! Målhanden värker och dunkar, men rummet känns plötsligt användbart. Ett helt nytt ljus i det murriga mörka rummet – de pyttesmå fönstren vätter mot norr, dessutom
Taket! Jag tycker taket blev bäst! Den halvmatta färgen känns mild och varm, och spelet mellan skuggor och dagrar i profilen gör taket levande.

Det är, vilket inte alls syns på den här bilden i blixtljus, tre olika slags färg: matt vit täcklack i taket, högblank vit täcklack på lister och fönster och så halvmatt antikvit täcklack på väggarna.
Bastukänslan är helt borta. Nu hoppas jag nästan på otjänligt väder ganska länge, så att jag kan måla lite mer. Trädgårdsgrävandet hinner jag nog med också.