Vi har fått lov att organisera katterna enligt en enkel rasprincip och fördelat dem i tre rum: ett för de svarta, ett för den grå och ett för den prickiga. Prickiga Silfie blev inte alls glad över att få gäster till jul: Marias tre kattungar. Sen de kom hit i går kväll har vi upptäckt att Silfie lärt sig en hel rad nya, aggressiva, läten: dels det fräsande, som bäst kan beskrivas med den arabiska bokstaven Ha: en tonlös faryngal frikativa, levererad med stort engagemang och irritation. Sen ett argt morr, någonstans från diafragma, och så, faktiskt, ett litet rytande – en kissemissversion av de stora kattdjurens.
Och de arma kattungarna fattar ju inte ett smack. Silfie känner sig hotad i sitt revir och vill markera gränser, men de har uppenbarligen inte lärt sig arga katt-språket. De två svarta, Maja och Maria, verkar ha insett att Silfie inte vill ha sällskap, men den grå, Kattis, är kär. Kattis har aldrig sett någon så snygg och spännande katt som Silfie och skulle absolut vilja bli kompis med henne. Men Silfie ser Kattis som en fientlig ockupant och skulle utan tvivel vilja lägga ut landminor och taggtråd för att få stopp på aggressionen.
Suck. Efter en natt av fräs och klös har vi nu upprättat en trestatslösning. Fredlig samexistens verkar inte möjligt, och den grå och de svarta bygger just nu bosättningar på stackars Silfies territorium. Fast för ögonblicket sover Prickiga Monstret lugnt på sin sida av checkpointen.
Inte med Silfies alfabet.
hon heter maya!
tillslut eskorterade vi utbölingarna, i bur, tillbaka till deras eget hemland.