Lidande.

Det är, än en gång, slut på te i fikarummet. Slut på någorlunda drickbart te. Det finns fortfarande enorma mängder citronte, forrest fruit-te och ananas-mört-te. Men det är inte samma sak, inte samma sak alls.

Samtidigt är det väl i överkant gnälligt att gnälla om ens enda problem är fel sorts te. Jag har ju fått lära mig att man ska tänka positivt. Trots teet. Råkar man klämma högerhanden i dörren ska man inte klaga på att man har ont, utan känna glädje över att man inte har ont i vänsterhanden. Finns det inte te – känn glädje över att… Nej, det funkar inte. Finns det inte te så finns det inte te. Det finns inget positivt med att det inte finns något te, utan bara citron-te, forrest-fruit och ananas-mört.

2 reaktioner till “Lidande.”

  1. Vi tar det irl nån annan gång. Och inte har jag råd att dumsörpla DFF på jobbet. Nej, det är den sortens te som kräver att man sätter på sig sin allra bästa te-rock och te-hatt och putsar älsklingsmuggen med Extra Puts. Och så sätter man sig i den bäst nedsuttna delen av soffan och tittar på temuggen och vet att kannan rymmer fyra koppar. En timme av te när man förstår liksom hur allting var tänkt att vara innan ormarna började dela ut frukt till höger och vänster.

Lämna ett svar till Per Enerud Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.